The shut-up safety queen’s memoares

Det känns så jävla bra vissa dagar, igår var en sådan dag. Jag är sjuk som ett as fysiskt, men min själ är glad för att jag får umgås med honom, vara nära honom. Det är inte så att han tvingas umgås med mig, han vill göra det. Det är inte jag som tjatar om att hitta på något, det är han som föreslår. Nej, herregud, det finns verkligen nåt där, men jag vet inte vad eller hur jag ska approacha det. Men det här är närmare äkthet än allt jag någonsin upplevt tidigare. Ja, det flyter inte alltid hundra för det finns hinder i vägen som stavas blyghet och en jobbig situation med tanke på HUR vi känner varandra, men det finns ingen fight for attention från min sida, jag behöver inte. Det finns ingen tveksamhet om att han tycker om mig för den MÄNNISKA jag är. Love1 nämnde aldrig mig för någon, officiellt kände vi knappt varandra, men den här personen pratar om mig med alla och hur mycket han bryr sig om mig och vilken fin tjej han tycker att jag är. Det är en sån jävla skillnad.

Men jag är rädd för att allt ska vara för bra för att vara sant.

I vardagens stilla lunk är det svårt att ibland komma ihåg hur lyckligt lottad jag är som har dig som bryr dig om mig så otroligt mycket. Ibland slår det mig även om det är helt oförståeligt för mig. Hur kan du bry dig om mig så som du gör? Varför? Vad gjorde jag som fick dig att vilja komma mig nära? Varför vill du lära känna mig? Varför är det så viktigt för dig att jag mår bra? Varför gör det ont i dig att se mig ledsen och varför skiner du upp när jag kommer in och är glad? In the end of the day är det ju det viktigaste som finns, att våga dela allt med någon, att vilja göra det. Och det borde säga mig allt, ellerhur? Och jag hoppas, hoppas, hoppas att du orkar vänta på mig.

Du är en underbar människa. Och jag vill aldrig behöva vara utan dig i mitt liv.

Det är som om han hört mina tankar.

…Han tycker också att jag förtjänar kärlek. Han bryr sig om mig på ett sätt som nog ingen gjort förut. Han tillför mitt liv trygghet, en fast punkt, en given tillgång till omtanke och kärlek. Och även om jag inte fattar varför så tycker han ju verkligen om mig.

Jag vet att jag tänkt att vad jag och love 1 hade var kärlek som nedan. Det var absolut ALDRIG NÅGONSIN kärlek. Jag älskade honom, men han kände ingenting för mig. Jag kunde inbilla mig att han brydde sig, men egentligen visade han bara omtanke för att få något tillbaka. Det hände inte en enda gång att han gav utan att be. Men den här killen, han ger mig så mycket gång på gång på gång trots att jag inte ger honom något tillbaka. Han finns där oavsett; han gör det för MIG, för att han bryr sig om mig och vill göra mitt liv lättare, bättre, för att han tycker att jag förtjänar att ha det bra, för att han tycker att jag är världens finaste tjej, för att han hatar att se mig ledsen. Han gör det inte med the sole motive att tillfredsställa sig själv. Han visar mig mer kärlek, mer äkthet, än någon annan. Varför kom han in i mitt liv? Jag förstår inte vad jag gjort för gott för att få ha en sån underbar människa i mitt liv… någon som ser mig så. Jag är så sjukt tacksam, och jag hatar mig själv för varje dag jag inte låter honom veta det. Han tror att han är obetydlig i mitt liv, att han inte når in… men hon stod i vägen hela tiden, och det kanske du förstått nu, och mina rädslor står fortfarande i vägen… men vackra, fina, otroliga du, jag älskar dig. Jag vet inte hur, men jag älskar dig.

For all those times you stood by me
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I’ll be forever thankful, baby
You’re the one who held me up
Never let me fall
You’re the one who saw me through, through it all

You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn’t speak
You were my eyes when I couldn’t see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn’t reach
You gave me faith ’cause you believed
I’m everything I am
Because you loved me

You gave me wings and made me fly
You touched my hand, I could touch the sky
I lost my faith, you gave it back to me
You said no star was out of reach
You stood by me and I stood tall
I had your love, I had it all
I’m grateful for each day you gave me
Maybe I don’t know that much
But I know this much is true
I was blessed because I was loved by you

You were always there for me
The tender wind that carried me
A light in the dark shining your love into my life
You’ve been my inspiration
Through the lies you were the truth
My world is a better place because of you

Han är också bara människa. Han behöver också kärlek. Det handlar inte bara om mig.

Jag vet att jag är dålig på att visa honom den uppskattning han förtjänar, jag vet att allt han får se av mig är det negativa; han är killen som får tårarna, klagandet, ilskan, tröttheten och de uppriktiga, ärliga ögonen. Och jag känner ibland hur jag beter mig som ett svin när jag ger skratten, glädjen, humorn, de glada nyheterna och de flirtiga ögonen till de andra. Men allt har en anledning – jag är rädd. Jag vet att han tycker om mig när jag är som värst – men gillar han mig när jag inte är ledsen och nere? Egentligen är det löjligt att jag tänker så, men det är svårt. Han har liksom blivit förknippad med djupa diskussioner, ingen lättsamhet… samtidigt så förtjänar han min kärlek, min glädje, mitt skratt och mina leenden mer än någon annan. Jag vill ge honom det. Men jag kan inte. Och han vet ju i alla fall att jag ger honom, honom och ingen annan, ärligheten och sanningen, och det är ju i alla fall något.

Och jag får känslan av att han alltid varit killen som fått tårarna, klagandet, ilskan, tröttheten och de uppriktiga, ärliga ögonen… Jag vill inte vara en till människa i hans liv som gråter ut mot hans axel och skrattar med hans bästa vän. För jag vill ha lyckan med honom, han förtjänar lyckan och jag förtjänar lyckan och vi kan nå dit tillsammans. Jag vill ta hans hand och visa honom livet igen, bara vara galna och bara tänka på oss.

Men samtidigt vet jag inte. Detta är i och för sig något jag borde göra hur som helst, även om det är vänskap och inte kärlek det handlar om så förtjänar han min glädje och uppskattning. Men de känslor jag tror jag har gör det så mycket svårare, för jag vill inte bli för involverad i hans liv och sedan inse att jag älskar honom… det kommer inte gå.

Och samtidigt så tycker han om mig. Han tänker på mig, jag är säker på det för han säger ju det och det märks. Men varför, varför sitter vi båda bara och tänker på varandra och sedan säger vi ingenting? ”We don’t know how to connect, so we disconnect..” Jo. Du säger saker ibland så klart, men jag gör ju inte det… men blir det onyktert, då händer det ju grejer. Varför är vi så blyga, vännen min?

Var rädda om varandra. Uppskatta de dina och döm inte. Det är klyschor men det är också viktiga sanningar. Alla de relationer och älskade människor du har omkring dig som bryr sig är ingen självklarhet, det är viktigt att våga vara sann och låta andra människor dela de bördor du ensam bär.

Kanske är det just allt det han förstår. Kanske är det just allt det som vi delar. Det är det ju. Han ger mig någon slags mening med allt, för han finns aktivt i mitt liv och visar också att jag är en del av hans. Och det är inget jag haft förr, jag har aldrig riktigt blivit visad sådan äkta uppskattning och uppmärksamhet innan jag flyttade härifrån. Jag har aldrig varit någon i någon annans liv på det sättet. Jag har så ofantligt många underbara människor i mitt liv och i min omgivning just nu, det varar inte för evigt, men de finns där av en anledning just precis nu.

Älskade, älskade vän: tillsammans.

But I see your true colors
Shinin’ through
I see your true colors
And that’s why I love you
So don’t be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow.

Show me a smile then,
Don’t be unhappy, can’t remember
When I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you’ve taken all you can bear
You can call me up
Because you know I’ll be there

And I know you’ll be there.. Jag trodde aldrig jag skulle våga tro på det någonsin. Men jag tror på dig, för du visar för mig, gång på gång, att du är där. När jag behöver dig som mest, och också när jag inte behöver dig. Du finns i mitt liv, och du lovar inte att göra det för alltid, men så länge du finns i mitt liv finns du också verkligen där för mig. Kanske ibland mer än mina närmsta vänner. Och du vet att jag inte vågat lita på människor, men du har ihärdigt väntat på mitt förtroende. Och vackra, snälla, underbara, du har mitt förtroende. I dina händer, i dina armar, är jag trygg. Och jag är inte ”låstastrygg” som när jag lutade mig mot hans armar, de som varken ville eller orkade finnas där som stöttepelare, de som bara ville ha mig nära kroppsligen, men inte orkade ha mig nära själsligen. Hos dig är jag trygg på riktigt.

Du tycker om mig. Du ser mig. Och det är kanske inte butterfly lovin’ men det är finare än något jag någonsin haft i hela mitt liv, för jag är sann med dig. För jag sa det ju tillslut, den korta versionen… ”jag kan inte ljuga för dig” och du insåg själv värdet i mina ord, att det absolut inte är något jag säger varje själ: ”det är stort”, ja, fina människa, det ÄR stort.

Och vi skiter i syften och femininum(x)maskulinum för en stund nu och bara värdesätter det fina i att ha någon som bryr sig om en.

Vet du hur bra och ärligt det skulle vara för mig?
Hur fint och ärligt det redan är?
Vad kan jag göra för att trygga det?
Vad kan jag göra för att få bevara dig i mitt liv?
Jag vill ha dig här. Du fattas mig. Jag har redan vant mig vid dig. Jag saknar dig.

Trodde aldrig jag skulle kunna relatera till Sonja Aldén och särskilt inte denna låt, men tji fick jag. Jag förstår inte riktigt hur du inte kan förstå vad du gör, om det nu är så att du inte gör det. Jag vill tro att du fattar, vill tro att det är en del av något genomtänkt… Du ger mig omtanke, kärlek… du ser mig, jag litar på dig. Det finns en så bra grund här. Visste du att det är det jag behöver, eller råkade det bara bli så att du gav mig allt jag vill att en man ska ge mig… jag vill ge tillbaka, men jag är så rädd för att förlora.

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro

Nye
kap 6: 234-253 (20 s)
kap 7: 277-284 (8 s)
kap 8: 286-313 (28 s)
kap 9: 316-348 (33 s)

= 89 s

Tallberg
kap 9: (0 s)
kap 10: 177-193 (17 s)
kap 11: 197-216 (20 s)
kap 13: 239-254 (16 s)
kap 15: 281-297 (17 s)
kap 16: 301-318 (18 s)
kap 17: 321-340 (20 s)
kap 18: 343-360 (18 s)
kap 19: 363-379 (17 s)
kap 21: 403-421 (19 s)
kap 22: 423-439 (16 s)

= 178 s

TOTALT: 267 s (343 s)

For 27 years I’ve been trying
to believe and confide in
different people I found

Some of them got closer than others
some wouldn’t even bother
and then you came around

I didn’t really know what to call you
you didn’t know me at all
but I was happy to explain

I never really knew how to move you
so I tried to intrude through
the little holes in your veines

And I saw you
But that’s not an invitation
That’s all I get
if this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
but I don’t know
how to connect
So I disconnect

You always seemed to know where to find me
And I’m still here behind you
In the corner of your eye

I never really learned how to love you
But I know that I love you
through the hole in the sky
where I see you

And that’s not an invitation
That’s all I get
if this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
but I don’t know
how to connect
So I disconnect

Well, this is an invitation
it’s not a threat
if you want communication
that’s what you get
I’m talking, and talking
but I don’t know how to connect
and I hold the record for being patient
With your kind of hesitation

I need you, you want me, but I don’t know
how to connect
So I disconnect
I disconnect…

—-

Säger allt just nu.

Herregud. Allt.