woooho, postsecret-bloggen är sehr spannend 
undra vem det är lixom, bet it’s Depp!
Arkiv för mars, 2007
Post-secret
Stressigt
.. japp, så stressigt att jag egentligen inte alls hinner med det här.
men jag måste uppdatera och säga något så därför tillgodoser jag nu er med dagens knäppa tankar; ”Varför kan inte jag skilja på bra och dåliga killar?” Jag menar, någon del av mig är typ helt inställd på att alla verkligen är dåliga (exceptions not neccesary to be named) och att de typ pratar och tittar på mig för att de typ tycker jag är en idiot eller något. Typ varje gång så tror jag att de snackar skit om mig, typ hånar mig, även om det kanske inte är så. De kanske OCKSÅ är hormonstinna tonårsidioter utan logik, vad vet jag?
Ett ansikte döljer alla strider
| What Your Face Says |
|
At first glance, people see you as down to earth and reliable. Overall, your true self is reserved and logical. |
LOVE (v)
”..och där går lyckan, lyckan
som aldrig kunde bli
där går nån annan istället för dig
där går nån annan bredvid
adjö romans, adjö romans
de kunde inte vara
hur det nu kom sig
du hade din chans
men det är över nu
det är över nu skjut ingen imorgon, imorgon
du kan skjuta idag
kyss ingen imorgon
du kan kyssa idag
du kan kyssa idag”
åhh..
Thinking of a body AND a soul?
Har ingenting bättre för mig så jag sitter här och tänker.
Undrar om det är en fysisk eller mental längtan jag känner. Jag menar ibland känns det som vi verkligen synkar på ett mentalt plan; vi tänker typ samma djupa tankar och finner likvärdiga svar på livets frågor. Vi gör samma saker samtidigt och gillar samma grejer. Sånt funkar lixom, vi synkar totally där. Det är som vi kan lära känna varandra bara genom att ägna den andra tanken.
Men sen så ibland känns det som om det bara är hans fysiska närhet jag söker typ. Att jag bara vill ha honom för den där fysiska längtan, att jag på något sätt vill ‘catcha’ all of the promised, bara för att se om han lixom hade rätt.
Jag & min ippe
Highschool was like: Fidelity
My love of life was inspired by the song: Sorry, Sorry
Behind my back, my friends think I’m: Sway
My parents are like the song: 2 become 1
My friends see me as: Spice up your life
The story of my life is: Eternity
My deepest secret is: Daddy DJ
This song will be playing when I meet the love of my life: Lets make a night to remember
Will I ever have kids? Magiskt, men tragiskt
My ultimate song for dancing is: Klassiskt
Right now, I feel: Move over
Next time I’m in front of a crowd, I’ll say: 800 When I’m drunk I say: Being nobody
My alter-ego is: Holding back the years
At my funeral they’ll play: Ingen vill veta var du köpt din tröja
If I reached the top of Mount Everest, what I would scream: Big Machine
My birth was like: I natt är jag din
My favorite thing to do is: Kräm
My day will be like: Sagan om känslor
My theme song: Too much
My message to the world has always been: För kärlekens skull
At my wedding they’ll play: Kom änglar
I’ll have a good day if I can just hear: Rock your body
My last words will be: Brevet till dig
My innermost desire is: Echoing
The best thing about me is: Baby love
How will you die? Sorry
My best friend is like: I’m shakin
What I did last night was: Läste din text
Das Weekend
Oj, jag föll visst i glömska om denna bloggs existens. Tack Louise för påminnelsen hehe.
Vad har hänt sedan sist då? Viele Dingen, actually. I torsdags grattade vi Linnea lite smått och köpte (som vanligt) alldeles för mycket fika. I fredags tränades det flitigt i typ fyra timmar (att söla ger bevisat bättre resultat) och idag var jag en sväng till Luleå med lillasystro. Köpte en massa halsband som vanligt och tittade på 100 par skor av vilka 0 föll mig i smaken till 90% eller mer. Föresten hittades min nyckel i torsdags också (eller var det i onsdags?). Nåväl, jag får väl ta och erkänna att jag lider av en del smått paranoidiska tankar, för den var icke stulen, den bara låg där i skåpet, bortglömd.
Min nyckel är borta! (förmodligen stulen)
Jag tar idag vid där min hjärna slutade tänka:´He is alive. As long as he is alive I will always remember him.’
Vid alla otroligt knäppa och ibland hemska situationer jag hamnar i tänker jag alltid: Vad hade han velat/tyckt att jag skulle göra? Sen gör jag tyvärr oftast inte det, men det hjälper ändå att tänka på att han hade försökt få mig att gå igenom det (med bravur), det hjälper mig så grymt att tänka på att han hade stöttat mig och tyckt jag var bra hur det än gick.
När jag hamnade i en knäpp (och frustrerande pinsam) situation idag så tänkte jag att om bara han hade varit där hade han ordnat det lixom. Idag blev min nyckel stulen. (ok alla tror jag överdriver, men nej) Jag råkade glömma nyckeln i datasalen, kom på det när jag var vid skåpet och 2 minuter senare kommer jag tillbaka, då är nyckeln BORTA. 2 minuter? En nyckel försvinner inte bara och ingen verkade av vänlighet tagit reda på den eller lämnat in den. Hur har folk mage att bara tatta någons nyckel? Missta mig icke, jag är ingen människokritiker, jag vill tro gott om alla, men idag kändes det som om jag såg ett hånskratt från en viss grupp när de såg mig leta och fråga efter nyckeln. Okej, man skola icke döma, men idag tror jag att min dom är rättvis. Imorgon vet jag kanske om den var det. Eller inte.
Nåväl, denna förlust gjorde mig iallafall inget gott, jag kunde inte komma in i skåpet för att ta min mobil, (och jag väntade samtal) min plånbok eller mina läxor och dessutom hade jag mitt smink i skåpet så imorgon lär hela skolan få se mig a’ naturelle. Förutom det fanns också jackan och busskortet i skåpet vilket gjorde att jag blev grymt uttittad i bara tröja på stan. Okej, nu förstår jag att ni undrar hur han hade kunnat fixa fram den stulna nyckeln och ordnat hela grejen. Men det är inte alls så jag menar, nej det jag menar är mindre konkret. Men det tar vi en annan gång.
