Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Det känns ibland som om det finns för många möjligheter, jag vill göra så himla mycket. Men samtidigt känns det också som om det inte finns några möjligheter alls, för vad är ett liv i rikedom och med toppkarriär utan någon att komma hem till? Utan någon att älska och älskas utav?
Då är livet ingenting, mina vänner. Då är livet ingenting värt överhuvudtaget.
——————————————–
”Men det är sånt allt känner i din ålder, kära vän. Det kommer ordna sig, det gör det alltid”
Svaret på denna förutspådda kommentar är tyvärr inte av positiv hålla-med anda. Svaret är ”Nej, kära du, det gör det aldrig. Detta ordnar sig aldrig. För mig är det annorlunda. Jag är inte en av de där vilsna ungdomarna som har de där funderingarna. Jag är på riktigt och allt jag säger menar jag av fullaste allvar. Detta ordnar sig inte, för detta är redan förstört. Jag är en sån där one-time-lover, du vet den där typen ingen vill vara, den där typen som hänger fast vid första kärleken till pensionsåldern. Det är jag och ja, det är jag på riktigt”
För hopplöst för att vara sant? Tro vad du vill men vi möts vid 56 års ålder. Dina barnbarn kan få leka med mina blommor.
