Detta är något av en fortsättning på (eller åtminstonde någon liten extra anekdot till) mitt förra inlägg, eftersom det på sätt och vis påverkar det förra.
Äh.. orka vara pretentiös, jag måste bara ut med det eftersom jag aldrig, aldrig berättar för någon om det. (Nu vet jag vad ni tänker.. aha, she must have great friends when she cannot mention things for them that she mentions on her blog, men så är inte fallet.. jag föredrar bara att uppehålla mystiken, att skriva av mig.. jag har ett behov av att vara listigt ärlig och det passar bättre i skriven form för jag klarar inte att prata med folk om det). Så.. vad har jag egentligen att säga? Äh vafan, ingenting egentligen.. bara det att han är den hetaste person jag känner och att jag själv är en fullständigt patetisk liten lort som aldrig ger upp men heller aldrig dare to make an effort..
Ja, han har alltid varit den hetaste jag vet. Och han finns där, mitt framför näsan på mig just nu (visserligen och tyvärr inte bokstavligen, but still)..
Varför går jag bara och väntar?
Mizca sade ,
mars 2, 2008 @ 9:34 f m
Vad gullig du är.. Så glad jag blev nu =)