Tänk vad lätt och bra och fint livet kunde varit om man hade haft en enda stor dröm att uppfylla innan livet tar slut. Ett mål som man kan fokusera på hela tiden liksom, bara titta framåt och välja smart, armbåga sig fram.. och sen är man där.
Jag trodde att, vafasen, jag kommer aldrig ha sådana där ‘vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv-problem’, för jag har alltid haft typ tusen drömmar och karriärsalternativ. Men sen jag började gymnasiet har alltid blivit så mycket jobbigare. Jag vet inte alls vad jag vill göra med mitt liv, ingenting känns sådär.. wow, detta är verkligen min grej. Med ett IB-diplom får man typ alla möjligheter i världen, men whatever.. spela roll när man ändå inte vet vad i världen man vill hålla på med. Alla som går på IB gör det för att i slutändan typ bli fab doctors eller liknande, men jag.. öh, jag kanske vill starta ett café? haha.
Nej, jag vet inte. Diplomat har funnits på min topplista länge, men på något sätt känns det som en omöjlighet att nå dit (trots att min svenskalärare vittnar om att jag faktiskt har stor möjlighet att klara det om jag ger det några försök), har hört att man typ måste ha föräldrar med ytterst respektabla yrken osv., SÅ DAMN WRONG.
Men just nu känns det ändå som dessa är de intressantaste alternativen: Diplomat, Utrikeskorrespondent, Journalist, Mellanösternexpert, Religionsprofessor, Egen företagare eller vilket jobb som helst med grymma res- och utvecklingsmöjligheter.
Vad det gäller universitetsutbildningar har master programs typ aldrig varit ett alternativ, jag måste få blanda själv för annars funkar det inte. Jag vill läsa ton med kurser, typ femtioelva språk och massor med religon, stadskunskap, politik..
Jag vill veta vad jag vill.
