” Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
Han kommer aldrig tillbaka
Han kommer aldrig tillbaka
Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen ”
Nästan alla jag känner hatar Håkan, men förutom att jag förstår att hans scensätt kan irritera mer softifiskerade lyssnare ser jag inte hur man inte kan älska göteborgaren och hans underbara låtar. Hans texter är fab på ett knasigt, tonårsaktigt, vi-lever-för-idag vis, han trollar med orden och leker med rytmer och nästan alla Hellströms texter är alldeles, alldeles underbara och sårbara och fantastiska.
Dagens MÅSTE-GÖRA-INNAN-DÖDEN: se en konsert med håkan h! (har värsta chansen i sommar då han kommer till PDOL, men konsert själv.. njaee..)
