Arkiv för april, 2008
april 25, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged Boden, Gymnasiepoäng, Högskola, IB-diplom, International Baccalureate, Jämförelsetal, Nytt, PreDP, Skola, Universitet, utbildning
Länge sedan senaste uppdateringen, sorry vänner, men jag har haft mycket att göra (som jag tyvärr inte gjort.. haha). Med åren har jag blivit mindre präktig och perfektionistisk och det smittar av sig även här, jag uppdaterar när jag hinner och förhoppningsvis får jag då delge er mycket intressanta inlägg.
Vad har då hänt i mitt liv den senaste veckan? Tja.. jag har solat solarium för första gången i mitt liv, vet inte riktigt vad jag tycker om det, tror inte det lär ske på ett tag igen, är oerhört rädd om min hud! Ska man sola skall solen vara äkta (jag vet att det också är farligt, men det är i alla fall härligare). Sedan har jag en happy happy nyhet för alla svenska IB-elever (förmodligen vet de alla redan detta, men..) vi får numera tillgodose oss PreDP-betygen vid ansökan till svenskt universitet! Jippieyey! Det nya jämförelsetalet räknas ut med följande formel: J Nytt = Jx2500 + 1.25xB / 2500 + GP, där J Nytt är det nya jämförelsetalet, J det utländska betygets jämförelsetal för tillägg av PreDP-betyg, B sammanlagda betygsvärdet för PreDP-kurserna och GP det sammanlagda antalet gymnasiepoäng för PreDP-kurserna.
Efter lite kalkylerande kom jag således fram till att jag, för att erhålla högsta jämförelsetalet, 20.0, endast behöver 36 IB-poäng! 
april 18, 2008
· Arkiverad under Ännu ett test, Ännu ett tidsfördriv · Tagged kärlek, keys to my heart, test, tidsfördriv
Som tidsfördriv gjorde jag ett, tja.. halvknasigt test. Det hela går ut på att välja mellan fyra olika djur i typ 10 olika situationer, sedan får man veta hur man ser på kärleken. Mitt resultat ser du nedan. Om det stämmer? Mja, jag älskar i vart fall kreativa människor, men har absolut inget emot lite moodiness..
The Keys to My Heart
|
You are attracted to obedience and warmth. In love, you feel the most alive when your lover is creative and never lets you feel bored. You’d like to your lover to think you are loyal and faithful… that you’ll never change. You would be forced to break up with someone who was emotional, moody, and difficult to please. Your ideal relationship is lasting. You want a relationship that looks to the future… one you can grow with. Your risk of cheating is zero. You care about society and morality. You would never break a commitment. You think of marriage as something that will confine you. You are afraid of marriage. In this moment, you think of love as something you can get or discard anytime. You’re feeling self centered. |
april 18, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged brev, cosmopolitan, ironi, kärlek, kärleksspöke, om ödet får bestämma, sjukdom
Kära människa,
Du skall veta att jag, samtidigt som jag sätter mig ner för att skriva denna epistel, är mycket sjuk. Förutom feberpesten och förvandligen av min näsa till ett snorgarage, innehar jag även andra, kroniska och djupa åkommor.
Under läsandet av ett annars mycket underhållande magasin under gårdagen, fann jag äntligen, efter år av sökande, en detaljerad beskriving av min sjukdomsart. De uppradade symptomen stämde mycket väl överens med de jag lider av, således torde detta fynd vara av högsta värde.
Den legitimerade specialisten Ann-Kristin Haraldsson säger, och jag citerar: ”As long as you keep on dreaming of you two having a relationship you will of course compare other guys with the picture you have of him, even if it is not necessary accurate”
Sjukdomen, som i läkarmun benämns ”Love Ghost”, fastställs genom kriteriebedömning utrifrån patientens egna utsago. Kriterier som behandlas är bland annat ”förnekande av uppenbart flirtande” och ”kärlekens rostgrad”.
Jag vet inte om du någonsin kan förstå hur jag lider av denna torterande infektion, men eftersom jag med detta brev ämnar erhålla erkänt medlidande, ber jag, enligt läkares ordination, att få hänvisa till filmen ”Om ödet får bestämma”, som på ett mycket beundransvärt sätt skildrar detta ämne.
Till vidare fortsätter jag hoppas att du, som min sjukdomsåsamkare, skall hela mig från detta.
Med bästa hälsningar,
din Sara
april 14, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot, Ännu en bild · Tagged accessoarer, cocoo, kläder, lindex, mode, shopping, smycken, webbutik
Den senaste månaden har varit fylld av shoppingbegär och således också diverse fynd och nyköp. Senast idag var jag förbi stan en sväng innan skolan och roffade åt mig tre klädesplagg och idag kom även armbandet från Cocoo! Gillar den webbutiken, en del riktigt gulliga fynd samt otroligt bra service; snabb leverans och trevligt bemötande, samt stort plus för personlig touché via handskrivet ‘tack för ditt köp’.
Armbandet ser ni ovan; Det var över förväntan vad gäller söthet; enkelt och lättmatchat samtidigt som det innehar en hel del charm, ohoo, me like Jag tror jag har mest smycken i hela Sverige. Lådorna, skrinen, boxarna, etuien, ja de räcker snart inte till! Förut var jag mest av allt en sucker för halsband, men nu börjar diverse armband titt som tätt fånga mitt intresse..
april 12, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot
april 12, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged IB, livet, Maya Angelou quotation, redovisning, självförtroende, självpepp, ToK presentation
”Life is a bitch, you have to go out and kick ass” (M. Angelou)
Jag har alltid varit en presentationstönt, således är jag väldigt glad nu när jag med facit i hand klarat av alla nödvändiga IB-presentationer galant. ToK-presentationen var verkligen viktig, och jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle få mer än typ 15 poäng där, the ToK teacher is a harsh teacher, så mina 19 poäng av 20 var verkligen ett stort presentationsgenombrott. Presentationstönterierna var i och för sig en större del av mig under högstadiet, åtminstonde fram till den dag då jag av en mycket vis person fick rådet att alltid tänka (eller till och med säga) ”Jag är bäst på det här” innan redovisningen. Det funkar för mig, och jag använder mig av samma knep vad gäller alla utmaningar jag tar mig för. Idag slipper jag till och med lura i mig själv orden, för jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag tror på dem, då jag känner att jag klarar allt, att jag faktiskt är väldigt bra. Sedan har allt bara flytit på, 28 av 30 på svenskaredovisningen, 29 av 30 senast igår på engelskan!
Vad jag vill säga med allt detta självjubel är att alla kan klara allt. Låt aldrig någon få dig att tro att du inte klarar saker - man klarar det man vågar klara, det man vågar kasta sig in i, flytvästlöst. Våga lita på dig själv även om ingen annan gör det, det är en tuff värld vi lever i och folk kommer ständigt försöka trycka ner dig för att själva känna sig bättre. Glöm aldrig att du faktiskt är bäst på allt du tar dig för – så länge du vågar.
april 10, 2008
· Arkiverad under Ännu en stressad dag · Tagged älska, depp, framtid, livet, nostalgi, tårar, ungdomskärlek
Det har varit lite fetjobbigt nostalgiskt idag..
Gamla sår rivs lätt upp med ett enkelt nätklick eller en under en normal lunchkonversation. Mitt ärr sitter djupt - långt, långt därinne i mig blöder det fortfarande i ett sår som för länge sedan borde levrat. Men jag vägrar plåstra om det, jag vill inte kväva den sista droppen som finns kvar av min dröm.
Min dröm, ja.. vad blir det av den? Någonstans så inser jag ju, efter miljoner av motbevis, att min dröm aldrig mer kommer ha chans att slå in. Men jag kan inte acceptera det, för mig finns inget annat än möjlig framgång tills jag verkligen står där bokstavligen nedslagen, bara i det ögonblicket kan jag inse att det aldrig blir som jag önskar. Men borde jag inte redan vara nedslagen? Gång på gång kastas otäcka, gråtfärdiga sanningar i ansiktet på mig, – jag ser in i de ögon vars själ jag vill fånga och.. fortsätter älska dem trots munnens äckliga uttalanden? Damn baby, varför är allt så hemskt och förjävligt?
Man kan inte tvinga en annan människa att älska. I can’t make you love me if you don’t..
Tja.. vad skall man säga? I’m a total dork. Men.. något måste det väl betyda liksom? You just don’t hold on in vain.. eller? Jag försöker gång på gång att släppa taget, men faan, every time I see x’s picture, every time I hear x’ voice.. I’m there again, back in the days when everything was indeed possible.
Nu kommer tårarna.. fan, din fjant! Men varför egentligen? Gråter jag för att jag inte kan leva utan x, eller är det egentligen bara hela framtidssituationen som är jobbig? Man vill inte dö som gammal nucka liksom, ensam och grå. Jag vet inte vad jag vill, på något plan.. och det är.. frustrerande.. Men jag vill vara en del av allt i x’s liv liksom.. är inte det kärlek?
”pictures of you, pictures of me, remind us all of what we could have been”
april 8, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot, Ännu en åsikt · Tagged blogg, bloggerska, bojkott, debatt, förståelse, sympati, tjäna pengar, trångsynthet
En mycket kort ankedot är det enda jag kommer dela med mig av ikväll, men ni kan lita på att jag kommer utveckla det sedan.
Jag klarar inte av tröga, trångsynta människor, och det finns en bloggerska i detta avlånga land som representerar båda dessa egenskaper allt för väl. Jag finner helt enkelt inte hennes blogg läsvärd längre i och med hennes stora svårigheter att förstå andra människor, we’re talking no mercy baby och det är inte okej. Förståelse är ytterst viktigt i denna värld, så tro mig, jag har försökt använda de mest välvalda ord för att få denna människa att inse att det alltid finns två sidor av saken, för att få denna person att bredda sina kunskaper, men personen i fråga verkar inte ha lust att lyssna på mig eller försöka förstå mig och sådant måste således leda till bojkott från min sida. Jag kan absolut inte fortsätta stödja människor som saknar vett och sympati, och även då jag annars är ett fan av att försöka bekanta sig med sina olikar fungerar inte detta då X ändå aldrig kommer släppa sitt trångsynta synsätt.
Människan saknar förmåga att debattera, förjävligt att sådana ska få betalt för sitt bloggande medan andra, ytterst välformulerade bloggskriverskor, som dessutom innehar sympatiska och förstående förmågor och inser vikten av att väga åsikter mot varandra, inte får det.
Men sedan kan man ju fortsätta debattera sakens vikt kontra cash.
april 2, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged drömmar, framtid, IB, International Baccalaureate, ledsen, nedstämd, Skola, skoltrött, utbildning
Jag är väldigt nere just nu. Jag känner mig fast i ett system som jag inte vill finna mig i, jag är less på skolan och på alla jäkla skitgrejer som man ändå aldrig kommer ha speciellt mycket nytta av i sitt framtida yrkesliv. Varför värderas tidsprestationer så högt i vårt samhälle? Varför är det viktigare med kvantitet istället för kvalitet? Vad vinner jag egentligen på min otroliga förmåga att skriva kvalitativt när det som i slutändan ändå räknas är att kunna pressa fram något, välskrivet eller ej, under rappa minuter?
Jag befinner mig just nu i ett tillstånd där jag börjat kritisera min gamla vän skolan. Jag har alltid varit en sån där individ som gillar skolan, som uppskattar varje ny lärdom och högt värdesätter varje betyg. Men under en tid har jag nu kännt mig skoltrött och jag känner att jag saknar mening i mitt liv. Mycket av det vi gör på IB är oftast relativt kul, men om man ska tänka strategiskt, vem orkar utsätta sig för persen som exams innebär när det känns som om allt ändå känns meningslöst i framtiden.
Jag är less på mitt liv, det känns som jag spelar safe play hela tiden och jag hatar det, jag vantrivs, jag SPYR på sådana mesiga beslut jag fattat. You gotta live your dream, baby, annars kommer man ångra sig i framtiden. Känns just nu som om IB inte ger mig några valalternativ, jag äger inte mitt liv, jag kan inte välja vad jag vill göra på min fritid.. och jag vill kunna bestämma över mig själv. Jag har drömmar, jag längtar efter utmaningar.. men i ryggmärgen ekar samhällets trista normer och uppfattningar.. ”Skaffa dig en bra utbildning, så fixar sig allt”. Sorry society, I just think I missed the most beautiful part of life due to this school choice..
