“Life is a bitch, you have to go out and kick ass” (M. Angelou)
Jag har alltid varit en presentationstönt, således är jag väldigt glad nu när jag med facit i hand klarat av alla nödvändiga IB-presentationer galant. ToK-presentationen var verkligen viktig, och jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle få mer än typ 15 poäng där, the ToK teacher is a harsh teacher, så mina 19 poäng av 20 var verkligen ett stort presentationsgenombrott. Presentationstönterierna var i och för sig en större del av mig under högstadiet, åtminstonde fram till den dag då jag av en mycket vis person fick rådet att alltid tänka (eller till och med säga) “Jag är bäst på det här” innan redovisningen. Det funkar för mig, och jag använder mig av samma knep vad gäller alla utmaningar jag tar mig för. Idag slipper jag till och med lura i mig själv orden, för jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag tror på dem, då jag känner att jag klarar allt, att jag faktiskt är väldigt bra. Sedan har allt bara flytit på, 28 av 30 på svenskaredovisningen, 29 av 30 senast igår på engelskan! 
Vad jag vill säga med allt detta självjubel är att alla kan klara allt. Låt aldrig någon få dig att tro att du inte klarar saker - man klarar det man vågar klara, det man vågar kasta sig in i, flytvästlöst. Våga lita på dig själv även om ingen annan gör det, det är en tuff värld vi lever i och folk kommer ständigt försöka trycka ner dig för att själva känna sig bättre. Glöm aldrig att du faktiskt är bäst på allt du tar dig för – så länge du vågar.
Min blogg är två år nu. « The shut-up safety queen’s memoares sade ,
mars 24, 2009 @ 1:48 e m
[...] Jag tjatade om hur less jag var på skolan (såklart) men var ändå oerhört stolt över mina ådstakommanden i skolvärlden. Trots högar med skolarbete hann jag med att läsa en Cosmopolitan om [...]