augusti 19, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged klassresa, resa, spara, TRAVEL, ungdomskärlek
Förlåt.
Jag säger hela tiden att jag skall färdigställa diverse inlägg, alternativt lovar att fylla på med mer spännande, analytiska debattinlägg, men gör det icke. Om jag inte ansåg att det är grymt jobbigt med folk som skyller ifrån sig skulle jag säga att det endast berodde på att jag jobbat och övningskört sönder de två gågna veckorna. Fixade teoriprovet i torsdags. Halka och uppkörning, sedan har jag förhoppningsvis den lilla rosa licensen i min hand (älskar att det är just rosa! haha).
Har som sagt jobbat för att kunna spara lite pengar till en kommande resa.. 
Om allt blir som det är planerat blir det minst 3 resor inom dessa 12 månader; Göteborg med syster på höstlovet, Egypten med the big familia på jullovet och Italien(?) med klassisarna mellan exams och studenten. Sedan eventuellt resa med mamma till sommaren 09. HOPPAS OCH BER OCH HÅLLER ALLA TUMMAR. Jag vill resa så mycket jag bara kan. Men jag sparar såklart till klassisresan. Det går riktigt fint. Kommer förmodligen fixa åtminstonde ett litet extrajobb i höst, har även fått nys om ett eventuellt annat, men vi får se. Jag sparar och snålar.
För övrigt råder det pojkvänshysteri bland en hel del tjejer jag känner. Jobbigt. Skulle till och med kunnat kännas lite stressande, om det inte vore för att en vis och söt person en gång stillade mina sinnen när denna fråga kom på tal. Alla i tjejgänget kan ju liksom inte finna kärleken tillsammans (fast ofta blir det nog just så, för att man blir stressad och tar första bästa). Det här är väl typ their first meeting with teenage attraction; det måste man unna alla, speciellt dem som får uppleva det i sina sena tonår. Men, som sagt, jag ser hans ord tydligt framför mig, och, tilläggas bör väl, att jag inte alls har antennerna ute vad gäller att hitta någon.
I have always had my eyes on someone special.
augusti 7, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged Boden
En hel del unga bodensare som börjat blogga nu ser jag, haha. Antar att fenomenet nått ut till alla nu. Rätt roligt att se hur de använder sina bloggar; de snackar verkligen alltid om vad de skall göra eller har gjort under dagen, rent praktiska grejer alltså. Aldrig djupa känslor, allvarliga teorier och gormigt grubbel. Roligt för dem; tyvärr kan jag inte längre säga att de kunde använt bloggen på ett bättre sätt, för det gör jag knappt själv längre. Visst dyker det upp något djupt debattinlägg då och då, men allt som oftast snackar vi deep love instead, och sådant är svårt att pränta ner läsligt på papper, vem tycker det är intressant med andras kärleksliv egentligen? (Okej, vissa har ju fet koll på kändisförhållanden och grejer, men jag tror inte jag skulle finna det superinteressant att läsa om min grannes love stories).
Vad jag önskar det fanns mer av i bloggosfären:
- Språklig begåvning (så otroligt få som innehar talang för detta, större delen av de populära bloggarna skrivs av människor som ersätter också med ‘oxå’, eller värre; jag med ‘ja’. Inte proffsigt. Utöver detta skriver de flesta tråkigt och icke varierande. Vart kastade ni ordförrådet människor?! LEK MED SPRÅKET!)
(okej, måste kila till jobbet nu [körkortet närmar sig btw sakta, skall på körlektion 5 imorgon], fortsätter sedan)
augusti 5, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged buss, jobb, kärlek, körkort, utseende
”Men Sara, vem passar jag ihop med, rent utseendemässigt?”. Det frågade en person mig här om dagen och då slog det mig att det faktiskt är en grej jag aldrig tänkt på, och glad är väl jag för det. Varför skall man bry sig? Det viktiga är väl att ens själar har connection och att man passar ihop vad gäller värderingar osv. Hur viktigt är det att se ut som det perfekta paret på bild när man inte alls är soulmates, ett enda dugg.
———————————————————
Nu skall jag strax åka och jobba. Pust.. jaja, får pigga upp mig själv med en skön joggingtur ikväll (och sen kanske jag ändå borde överväga att faktiskt skriva det där brevet som bara måste skrivas, innan jag totalt freakar ur).
Bussen går om 11 minuter. Fan vad bekvämt det kommer bli med körkort.
———————————————————
Men lite söta på bild kanske..
augusti 4, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged drömmar, frustration, kärlek
Hemskt egentligen hur jag använder denna blogg, jag som förespråkar en kunskapstörstande bloggosfär. Jag borde skriva debattinlägg om viktiga världspolitiska frågor, jag borde dela med mig av min vishet, jag borde hjälpa andra. Jag borde använda bloggen som det medel jag faktiskt tror den kan fungera som. Jag har för fasiken skrivit en hel uppsats om detta, jag borde skärpa mig.
Istället handlar varenda bloggpost om vad jag känner, hur jag mår, hur jag ältar, analyserar och filosoferar sönder kärleken. Det är ju knappast utan anledning som ‘kärlek’ är fetast och störst i mitt tagmoln. Bloggen är som mina bästa tjejkompis ibland, haha, en sån där man berättar ALLT för. Men i verkligheten berättar jag aldrig ALLT för någon. Då dör mystiken, då kan man inte drömma längre för då finns där någon som jämt tar ner en på jorden.
Jag drömde en dröm i natt. Som vanligt kändes den så sann så den faktiskt nästan blev sanning, trots att den var lögn så det skrek om det. Den var tillochmed ännu mer realistisk än den förra, och om den varit sann hade jag nästan hoppat upp ur sängen och dött av lycka. Jag höll nästan på att ringa en av mina vänner och berätta att jag löst världens fetaste problem, simsalabim, sådär utav farten! Men den var inte sann, drömmen. Jag ringde aldrig och grät och erkände allt. Han mötte mig aldrig i världens konstigaste outfit där på den stora vägen mellan våra hem. Sådant händer bara på film.
Men en sak var iallafall på riktigt. Jag ville ha honom. Bara honom. Jag ville ha honom mer än något jag någonsin velat ha i mitt liv. Mer än alla MVG:n jag så högt värderade förut. Ingenting annat betyder något. Han fattas mig.
augusti 2, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged kärlek, love
Vad gör du om han dör idag?
Jag vill aldrig mer höra den frågan. Jag vet inte. Sådant händer bara inte. Folk dör inte ifrån en utan att först veta hur mycket man älskar dem. Underbara människor dör inte så unga (eller ja, om man ser till snygga skådisar så tyvärr..)
Jag fattar att det var en pik. Jag vet att man borde sprida lite mer kärlek i världen istället för att krypa ner under täcket och låtsas som om de känslor man egentligen vill skrika ut inte finns. Even if he doesn’t love me, blir varenda människa glad av att veta att man är älskad av någon, att man betyder något.
Vara kär, förälskad, att älska. Det är olika saker men vaga begrepp. Lite som en trestegsskala kanske;
-
Förälskelse
-
Kär och galen
-
Jag älskar dig
ettan gick fort, tvåan varade ändå ett tag, och det är väl först nu jag traskat in på trean (…). Jag tror nog man älskar någon om man vill vara en del av dennes liv, no matter what. Om man istället för att störa sig på hans småpatetiska beteende och finniga hud faktiskt börjar tycka om de små egenheterna. Jag vill verkligen inte vara utan denna människa längre..
Men han kommer inte dö idag. Så jag väntar tills imorgon.
augusti 1, 2008
· Arkiverad under Ännu en fundering · Tagged filosofera, hjärta-smärta, kärlek
hej världen. tänkte bara uppdatera så att ni ser att jag lever. hunnit med lite sol och bad och pdol sen sist. och mycket hjärta-smärta-filosofiska stunder, haha.
Han finns där hela tiden. Han försvann liksom aldrig från mitt hjärta som jag smått hoppades att han skulle göra när han väl försvann i verkligheten. Jag tittar på honom ibland och funderar på hur jag kan gilla just honom så mycket. Han är lika ful som jag när han sover och han har fler finnar än jag någonsin haft altogether. Men han brinner. Han lyser. Han lever. Och jag vill inget hellre än att han skall brinna och lysa och leva lite för mig också. Bara lite.
Vissa väntar i år och miljontals dagar på att finna den rätte. Jag har aldrig väntat. Jag har alltid vetat vart han finns. Mitt framför näsan på mig, men jag har bara aldrig orkat försöka. Om han nu är den rätte för mig, varför kan då inte världen vara så automatiskt bra att jag simsalabim blir den rätta för honom just därför?
Död åt kärleken, det finns en anledning att hjärta rimmar så fonetiskt med smärta.
Aj löv jo bäjbi, 4ever! Pöss.
