Vad håller jag på med egentligen? Det här är inte jag.
Vissa grejer gör mig så sjuuukt inspirerad. Bra musik. Vacker poesi. Gorgeous Eyes. Livsfrågor.
When I’m Gone. En kärleksvisa. R.B. Kan man mäta kärlek?
Nåja människor. Jag har egentligen inte tid. Jag borde ägna mig åt Extended Essay, WL1, Drei Männer im Schnee, Hattifnattar, Mumintroll och matteprojekt. Jag borde springa tio mil och hjälpa mamma med maten. Jag orkar inte.
Jag lever i en sentimental jävla tuggummibubbla. En sån där riktigt toyrosa en. Jag som alltid velat tro att jag är mer den chockrosa typen. Den där riktigt knalliga; den färgstarka, som luktar lite mystik och inte sött sötissocker.
Ögon är vackra. Eyes are beautiful. Augen sind schöne. Speciellt oceanblåa på brunkalufsiga grabbar.
Jag vill döda bubblan. Klippa den med taggig, ohygienisk sax. Såra den. Djupt.
”Have you ever loved someone so much you’d give an arm for? Not the expression, no, literally give an arm for?”
Eminem är hetast på jorden när han står där vid podiet. Men jag älskar inte honom. Man behöver inte ens vara snygg. Man behöver bara vara du.
KÄRLEK till alla. (det är mitt slagord. min slogan. vad jag vill.)
Min blogg är två år nu. « The shut-up safety queen’s memoares sade ,
mars 24, 2009 @ 1:49 e m
[...] jag och S målat i skolan nästan lika mycket som någon annan, men den kärleken var inte lika grubblande … Jag började komma till insikt med saker och ting. Förstod äntligen att jag måste ta [...]