Såg en mycket fin film idag, där musiken var himla drivande för handlingen. Vackert. Härligt. ‘Once‘ hette den, och det ordet i sig är ju hemskt emotionellt för mig.
When your mind’s made up/ When your mind’s made up/ There’s no point trying to change it
Att den dessutom var irländsk gör inte det hela sämre. Skön dialekt. Wirklich.
Se den.
Och gråt.
