Ibland skriver man mycket. Ibland ingenting. Men jag är en skrivventilerare längst ini själen. Jag, liksom Alba i Andarnas Hus behöver skrivandet för att ”rädda det förgånga och överleva min egen skräck”. Just nu känner jag mig väldigt inspirerad. Det är som om ett stort jävla yrväder kommit in och rensat i mitt liv. Äntligen.
Skriver för närvarande på min WL2; ett första kapitel i en uppföljare till Andarnas Hus,- Caterina. Jag kan verkligen det här. I skrivandet känner jag mig trygg.
Vet ni? Jag tror knappt mig själv, men jag har fallit för en låt av Bo Kaspers Orkester, BKO?! Otroligt. Ofantligt. Innan allt försvinner, försvinner. Så fin och lite, lite kentig. Underbara svenska språk.
Min blogg är två år nu. « The shut-up safety queen’s memoares sade ,
mars 24, 2009 @ 1:50 e m
[...] var arg och nötte därför sönder mina hårdrocksfavoriter – Metallica. Sedan tog stormen vid, ungefär här. Stormen som kom att röra om mitt liv rätt mycket under kommande månader. Liksom Caterina i min [...]