Det kommer hända nu tror jag. Åtminstone en av mina livsdrömmar kommer förverkligas. Den viktigaste, det där riktigt läckra, fantastiska drömscenariot är dock för tillfället inte mer än just en fin sak att tänka på när man sitter vid ratten och väntar på att trafikljuset skall slå om till julgransgrönt. Ibland finns det där i mitt hjärta så mycket att jag vill stoppa blodflödet till kroppens viktigaste muskel. Jag vill kväva mina känslor. Mörda mitt minne. Eller öppna min själ och låta allt koka över till en jättelik översvämning som inte ens lämnar Idol-Lars oberörd.
”Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst”
Han var aldrig riktigt min, men jag tänker på honom som om jag visste exakt hur det är att ha honom där. Hela jävla jippot är som en evig livlina i Postkodmiljonären; det där jag tar till när jag varken vet ut eller in själv. När folk sviker. När jag inte kan prestera well enough. När jag är ensam i världen.
Jag ljuger inte för mig själv, men jag blundar för det enda rätta – att släppa taget.
Det är så tryggt att ha någon där. Att låtsas att man har någon där. Eller tro att man en gång hade det.
Fast mest är det nog såhär:
”Love is something eternal. The aspect may change, but not the essence”.
——————————————————————–
För övrigt bjuder jag på en klassiker; dagens blogginlägg á la… [utfärdar skämmisvarning, haha]…
…TJUGOHUNDRATRE (2003)
Go.. 8 Nov 21:28
..Yeah..
Hm, finns jeavligt fina ungar faktiskt 
ojoj.. snackade me fina ungar idag, känns som mycket bättre sen då..att nån iafl gillar en 
aja..
mår som igår..Åt helvete..läs förra dagboken bara..
Måste få snacka me dig om de där, NU. vet som inte vad jag gör annars, vet att du skiter i mig, men vill du verkligen att jag ska dö också ?!
_______________________________
Nått:;
Le din patetiska lilla ungejävel. Le, annars har du ingenting kvar. Som att kasta knivar mot en tegelvägg. varför är det inte så med dig? För att du inte är värd att känna självförtoende såklart. Skratta då, ditt lilla problembarn. Annars tar vi det du kallar liv, och gör det till ett större helvete än det redan är. för du måste lyda. skratta, dölj din smärta. Du kommer bli en i massan. Du kommer bli den där andra, som dina föräldrar egentligen ville ha. Du är så patetisk,liten, onödig, dum och ful. var glad då ditt förbipassade skräp. Du måste för vi kan inte leva utan dig.
Din lilla jävel.
Din ovärdiga nolla.
Din dumma lilla skit.
Var glad.
Vi kräver det.
Avs: dina tankar.
—————————————————
”Gillar du killar som dansar med bar överkropp i fallande, rödbruna höstlöv?”, frågade en av mina dåvarande vänner mig, för mycket, mycket länge sedan. ”Tja…”, sa jag, ”Varför inte?”. ”Då borde du fråga chans på X”.
I sådana här underbara miljöer är det fy skam att man inte får kasta ruttna höstlöv på dem man älskar. Sådär på skoj, ni vet. Och sedan ramlar man i snön med massa tjocka vinterförklädnader så man knappt känner varandras kroppar. Fast det gör man ändå. För hjärtats evinnerliga vind är stark. Mellan två sköra, älskade, unga hjärtan finns ett sådant starkt band -
Varför säger folk att vuxenkärlek är den sanna kärleken? Ingen kärlek är så djup, så olycklig, så fylld av tragik och hopp som den i ungdomens kärlekshistorier.
Om jag fick leva så resten av livet skulle jag aldrig ångra dessa år.
Det kanske är värt det.
För jag vill nog alltid dansa där i höstlöven med dig.
