februari 10, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
Varför har jag en blogg, bloggen? Enbart för att kunna ventilera min deppighet?
Februari har alltid varit en känslig månad. (nej, inte p.g.a. alla-hjärtans även om det känns som en onödig grej att addera just under en sån depp-depp-månad, fast det är klart, den ger ju förhållandetyperna lite plus i den grå, grå, grå vardagen). Nej februari betyder ju också, att snart är det vår, och man kommer se nyfunna soulmates överallt. De liksom tar över staden. Caféerna. Biosalongerna. Man kan inte ens gå och prova en snygg bikini på H&M utan att stöta på killen som villigt(?) följer med som smakråd till den nya flickvännen. Allt är åt helvete för de eviga singlarna om våren. Då vill man bara göra en mumintrollen-reversed och GÅ i ide (istället för att vakna upp ur ide som de gör när våren blommar).
Våren är liksom så ostabil. Allt händer. Allt förändras.
Ingenting blir någonsin sig likt.
februari 10, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged låtar, låttexter, love, random song quotes, slumpa låtcitat
Jag tror jag hatar musik. Jag skyller allt på musiken. Dö REM. Dö U2. Dö Metallica. Dö, dö, dö Maia Hirasawa din jävel, dö, dö, dö. Dö Bryan Adams. Dö Eminem. Dö, alla jävlar. Dö.
Mitt liv är ett enda musikmedley, en röra av låtar, en hög med slumpmässiga låtrader.
”I don’t know if I can do it. I said too much. I didn’t say enough”
—- Provade just att slumpa fram ett låtcitat. Detta fick jag: ”Cause I’m in too deep, and I’m trying to keep/ Up above in my head, instead of going under.”
— Provar igen: ”Take a chance, ’cause you might grow”
— Man säger ju tredje gången gillt: ”I wish I could unremember/ Everything’s my heart been trough/ And finding out it’s impossible to do/ Oh it’s no use/ I can’t unlove you”
Vilken jag hatar mest? Alla.
Men jag slumpar igen. Det här hatar jag mest, mest, mest i hela världen. Detta magnifika citat kommer förklara mitt liv. Denna låtrad symboliserar mina känslor, mitt sinnestillstånd:
…”What hurts more is I would still die for you”
Den gjorde ont, ja.
Men egentligen förstår jag inte vad jag håller på med. Jag är inte kär längre. Jag är inte det. Förut hyperventilerade jag, fick fjärilar i magen och dog av röda-kinder-syndrom om namnet nämndes. Inte längre. Det fysiska har liksom hajat, men den mentala biten hänger verkligen inte med. Det är så svårt att över en natt förändra hela sin livssyn.
