Ibland vill man skriva något, eller säga något, men sen kommer det bara inte ut. Jag är aldrig tom på funderingar, och brukar inte ha svårt att pränta ned dem på papper (eller klicka fram dem på en dataskärm), men just nu är jag rätt tom. Jag råkade by accident höra denna låt idag, så jag låter den få stå för vad jag har att säga idag.
What kind of fool was I not, believing I would manage this mission this time. Complete it.
”So much hurt. So much pain. Takes a while. To regain. What is lost inside. And I hope that in time. You’ll be out of my mind. And I’ll be over you.
But now I’m. So confused. My heart’s bruised.
Catch myself. From despair. I could drown. If I stay here. Keeping busy everyday. I know I’ll be OK”
