The shut-up safety queen’s memoares

Imorgon. Eller så kan vi ju begå tvillingsjälvmord. Vet ni… jag tror så himla starkt på min intuition just nu, och det gör mig sårbar och helt darrig i knäna. Så fort man blir medveten om något så kommer man ju tänka på det, vrida och vända, rannsaka sig själv och känslor man inte trodde existerade bubblar plötsligt upp till ytan. Det är klart man blir rädd.

Och kanske kan jag ta vem som helst med djupa ögon men det vore ändå inte samma sak. Det finns en trygghet som jag inte kan förklara. Tillfredsställelse av en livsönskan. En belöning och en smäll på de käftar som skrattade hånfullt åt något de fann patetiskt. Och jag kan säga att Jude Law har fina ögon hur mycket som helst, men när allt kommer omkring är ändå doft av trygghet allt jag kräver. 

Jag vet att den trygghet jag så ivrigt pratar om kan diskuteras, men jag tror inte på det. Visst, jag slår vad om att jag mest sannolikt kan låta mig kuvas mer än alla någonsin, men till saken hör den att min egen vilja i stort sätt skulle säga samma sak som någon annans. Jag är fri som en fågel men två fåglar i bur är finare än ensam fågel i frihet.

2009 års nyårslöfte var att kasta ekorrhjulet i väggen och aktivt kämpa för ett lyckligare liv. Hur har det gått, hittills? Inte så bra på alla plan är jag rädd, men så eftersträvade jag ju inte anti-ekorrhjul på alla stadier heller. 

Du har fått nya kompisar: Nej? Eller mer så att redan etablerade relationer har blivit djupare, så jag har fått fler nära vänner kan man säga. 
Du har varit i ett annat land än Sverige: Ja, invigde ju nya året utomlands till och med.
Du har bowlat: Nej, faktiskt inte. Har tänkt göra det flera gånger men ingen har varit särskilt på. 
Du har skolkat: Ja! Mer än någonsin. 
Du har fått bra betyg i skolan: Både och men överlag, ja. 
Du har varit ledsen: Men ja, haha. För två och en halv månad sedan grät jag floder 24/7. 
Du har varit glad: Ja, väldigt glad till och med. Saker känns möjliga nu, jag vet att jag kan, of course it makes me happy!
Du har druckit alkohol: Ja
Du har blivit kär: Nej, inte blivit. Under årets början var jag dock det fortfarande, vågar inte uttala mig om nuläget men jag tror att jag är rätt over it, as soon as it’s OK to be. 
Du har kännt dig sviken: Ja, fast det hade mest med missförstånd att göra. Fast förresten, lite småbesviken på diverse familjemedlemmar har jag ju också varit.
Du har kännt att ingen har sett dig: Nej.
Du har suttit vid datorn mer än du brukar: Jo, faktiskt. 
Du har solat solarium: Nej
Du har badat i havet: JA! Älskar att jag kan säga det. Medelhavet. 
Du har varit på fest: Nej
Du har rökt: Nej
Du har snusat: Nej
Du har varit sjuk: Ja, är det för tillfället också. 
Du har spytt mer än på fyllan: Nej
Du har bråkat med dina föräldrar: Ja
Avslutat ditt medlemskap på lunar: Haha, nej. Hade planer på att göra det men vet inte varför det inte blev. Handlar väl om att våga släppa taget om nostalgin till fullo.
Någon har sagt att du är snygg: Ja
Bråkat med din älskling: Har ingen att bråka med, leider.
Strulat med en främling: Nej
Bråkat med en från samma kön: Ja
Varit så full att du knappt minns något från den kvällen: Nej 
Gråtit för att ditt liv är misslyckat: Nja, eller jo. Gråtdagen kvalificerar sig nog här. Önskade väl att jag sluppit ha detta miserabla känsloliv. 
Pratat i telefon i mer än 1 timme: Men ja, jag och S slog något slags rekord för ett tag sedan, fyra och en halv timme eller något liknande. Insane, men det finns ju så himla mycket att älta över och sönderanalysera. 
Kramat någon av samma kön: Ja
Kramat någon av motsatt kön: Ja
Köpt något till en vän: Ja
Köpt något på ICA: Ja
Gjort illa dig: Har för mig det, ja

There is something concerning all this that I completely despise… Something cowardly.

Tell me clean, speak your mind, because my overanalytical mind will posess my heart otherwise and that is just plain misfortune. I don’t want that. There’s an Arabic saying that really fits my life: ”For smart people, signs can replace words”, I really believe this one, I mean a true analytical person (I believe the ability to make killer-analyses is kind of a smart characteristic) will find signs suggesting various things exactly everywhere. The metaphore on line 6 in the poem tell us something about the probable outcome of the events presented and likewise one can find signs (giving us a prediction of the future) in a real person’s way of writing, for example. Do I need to say that I sometimes feel cursed being such a person?

MEN, nyckeln till lycka är väl att kunna använda sådana här metoder, men inte låta sig påverkas av analyskonklusionen. Man måste fortfarande vara öppen inför nya vägar; en analys är en analys, en personlig uppfattning av hur saker och ting är under ytan. Man väljer ju sina citat väl för att kunna påvisa ett argument i en någorlunda samlad och fokuserad slutsats.

Äckeltajming. I hate you, IB. 

Hold on before it’s too late
Until we leave this behind
Don’t fall, just be who you are
It’s all that we need in our lives

And the risk that might break you
Is the one that would say:
A life you don’t live is still lost
So stand on the edge with me
Hold back your fear and see
Nothing is real ’til it’s gone

It’s all that I need in my life

Och det är nog rädsla, kanske. Men hur rädd tror du inte jag var? I faced my fear och jag mår bra. Sluta tänka bara, ta det för vad det är och gör det till vad du vill att det ska vara. Var inte rädd för vad som kommer till dig, acceptera det, även om det verkar ologiskt eller om det hotar din image. Jag skiter i din image och alla andras image också. Och säg som det är även om det kommer såra, i längden kommer det ändå vara det finaste du gjort. Om du bryr dig, försök förstå. Finns där, för man behöver det även om det är jobbigt så behöver man det. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men skit i vad jag tycker och tror och vill, gör vad som känns bäst för dig så löser sig allting annat. Lev nu och gör något fint av de saker du mår bra av. 

Det var nog allt… och så alla vet så tänk på mitt tidigare inlägg angående duande. Jag tänker inte förklara mig.

RUBRIKEN ÄR ETT ORD PÅ ETT ANNAT SPRÅK – gissa vilket?

Och nu har jag tid. Inga ursäkter, förutom min egen feghet. But ”God doesn’t hate us. If he did he wouldn’t have made our hearts so brave” (från filmen Feast of Love). Jag är på inga sätt otillräcklig, jag är 100 procent kärlek. Failure to love, that is failure if any failure applies. Jag ska tro på mig själv även om det innebär att jag brutalt kommer bli nedtagen på jorden snart. Istället för att tänka ”varför jag” skall jag tänka ”varför inte jag”. Alldeles nyss tänkte jag dock ungefär såhär: ”lyckliga är dem som kan ignorera allt hopp och all tro”, dem som kan gå in för saker utan förväntningar, förhoppningar och utan att analysera, eller kan låtsas som om dem kan det, åtminstone. 

Jag önskar att jag inte fattade någonting, eller att jag i alla fall inte trodde att jag fattade något. Jag önskar, jag önskar, jag önskar att jag totalt kunde sakna avsikter med allt jag tar mig för.

There is a story about the Greek Gods; they were bored so they invented human beings, but they were still bored so they invented love, then they weren’t bored any longer. So they decided to try love for themselves. And finally, they invented laughter, so they could stand it.

Men varför skall jag låtsas som om jag inte bryr mig? Te amo, still. 

Fyra fina, finurliga filmcitat om k-känslan:

 (och nej, jag håller nödvändigtvis inte med om allt)

Fried Green Tomatoes
A heart can be broken; but it keeps beating just the same.

Love and Death
To love is to suffer. To avoid suffering, one must not love; but then one suffers from not loving. Therefore, to love is to suffer, not to love is to suffer, to suffer is to suffer. To be happy is to love; to be happy then is to suffer, but suffering makes one unhappy; therefore to be unhappy one must love or love to suffer or suffer from too much happiness. I hope you’re getting this down.

Runaway Bride
Look, I guarantee there’ll be tough times. I guarantee that at some time, one or both of us is gonna want to get out of this thing. But I also guarantee that if I don’t ask you to be mine, I’ll regret it for the rest of my life, because I know, in my heart, you’re the only one for me.

Bridges of Madison County
Love won’t obey our expectations—its mystery is pure and absolute.

Nu ska jag öva på tyskan. Individual Oral kommer förmodligen inte gå perfekt, men jag har verkligen gjort det bästa av min tidigare horribla och nästan omöjliga situation. Business IA är färdig, såvida lärarinnan inte har någonting viktigt att tilläga. Nu ska jag öva på bloggtalet: ”Ich will ein bisschen über Blogs und Bloggend sprechen, weil ich finde es ist ein sehr interessantes, aktuelles and diskutierbares Phänomen”. Undra vilka motfrågor jag skall förvänta mig? ”Har du en blogg själv?”, lär ju komma. Samt att jag nog borde tänka på vilka fler nackdelar det finns. Och, varför intresserar ämnet mig? Jo, för att jag är intresserad av Globale Probleme och av mediabevakning osv., tycker att bloggforumet ger allmänheten en större chans att bredda sina vyer, se nyheter från olika perspektiv osv, istället för att endast förlita sig på Aftonbladet. Nåja. Sedan är det nog typ traditionella framtidsfrågor som gäller, ”Vad ska du göra efter IB?” – jobba. 

Gud vad ”o-djup” jag blivit nu. Skriver bara om min vardag och det är inte likt mig –  jag är ju emotional girl, hon som analyserar sönder alla sina känslor.

Fyfan vad härligt. Bara en konklusion á 100-150 ord kvar och sedan är Business IA gone forever. Den blev faktiskt riktigt proffsig tillslut! Sedan så är jag lite lugnare i hjärtat av andra orsaker också… Började bli orolig faktiskt. Nu är det upp tidigt imorgon och öva tyska som gäller och sedan är jag så gott som klar med alla internals på IB, ever! Skall firas med shoppingdag i Luleå på torsdag, med S och L och möjligen de andra två L:en också : ) Namn på L och S verkar varit otroligt populära 1990. Behöver köpa skor, någon stor, snygg och klassisk väska samt någon fin topp. Eller egentligen behöver jag köpa träningskläder (och SKOR big time), men det är så jävla dyrt så det går bara inte just nu. Ammorterar ju StepIn-kortet själv plus att jag sparar till Barcelonaresan och lägger undan till sparkontot, tänk er liksom, 1050-360-250-100= 340 kronor över (i månaden!) Ingenting att leva på direkt… Har dock snälla föräldrar som ger mig någon femtio-, hundra- eller femhundralapp då och då så att jag klarar mig. Jag tycker ändå att jag har otroligt fin koll på min ekonomi! Jag sparar ju som sjutton till grejer jag verkligen vill ha (resor, i.e.) och låter större delen av det övriga gå till något vettigt – min hälsa. Blir BodyAttack med L imorgon btw, ska bli kul!

Nåja. Skall väl skriva färdigt den där slutsatsen nu så jag får sova lite inatt också. Lär behövas om jag skall kunna memorera att femminuterstal på tyska utan att det skall låta memorerat.. 12.20 gäller det. Wish me luck, sweeties.

Puss

Can we make this something good?
Can we make this something good?

‘Cause it’s all misunderstood.