Snart är mars slut – herre min je vilken månad. Mitt bloggande har varit mer frekvent än någonsin. Tittade lite på min inläggsstatistik, rätt chockerande må jag säga. Under mars 23 första dagar har jag producerat 74 blogginlägg, det är cirka 25 procent av alla som någonsin blivit publicerade här (totalt 302 stycken). Sjuttiofyra inlägg om bara mig.
Tänkte dela med mig av min otroligt berg-och-dalbaneaktiga blogginläggsproduktion. Om jag hade varit anställd hade verkligen företaget övervägt piece-rate payment, haha.
Jag började blogga här på wordpress i mars 2007. Nybörjare är alltid ivriga och produktiva. Första månaden publicerade jag 22 väldigt intressanta inlägg. Kom igen vid 56 och träffa mina blommor innehöll väl de mest intressanta resonemangen, i övrigt hade bloggen under första månaden mer av en jag-procucerar-bara-crappiga-testresultat-stämpel.
Sjutton dagar stod jag ut. Sedan dröjde det ett halvår innan jag hörde av mig igen. Ingenting särskilt läsvärt publicerades under september 2007 – endast två inlägg varav ett testresultat som visade på vilken berömd ledare jag var och sedan en traditionell iPod-oraklet update.
Vid jullovet i december 2007 började jag bli uttråkad igen och fann bloggen som ett trevligt tidsfördriv. Jag tipsade om diverse bloggtävlingar, avslöjade min Puccifascination och skrev en hel massa om julklappar, tipsade om sådana jag gärna ville ha och dokumenterade tjejgängets årliga lilla julafton. Resultaten av The Annual Christmas Cookie Competition i skolan fick också komma med på ett hörn. Sedan var ju H&M:s kollektion i förmån för aidsforskningen på ropet, själv ville jag ha Timbalands designade Fashion Against Aids t-shirt. Hela 19 inlägg blev det den här månaden.
I januari 2008 var jag rätt less på att blogga – men jag älskade att tävla, så fyra tävlingsinlägg producerades. Man kunde vinna presentkort, ringar och väskor bland annat. Janauri 2008 var min stora vinstperiod för övrigt, jag vann fyra olika vinster: en väska, fyra plagg från Scarlett Johanssons Reebokkollektion, en Avannatunika och ett armband från Hoity-Toity.
Jag fortsatte tävla, i hopp om att det fanns mer att vinna för tjejer som mig. Jag skapade min första slideshow (vilken var ett tävlingsbidrag) i februari 2008 och visade för första gången upp en kärlekskrank sida på bloggen.
Sedan kom mars, min mest bloggberoende månad. Jag skrev mer än någonsin, hela femtio ytliga inlägg om snygga kändiskillar och nyttiga laxrecept men spetsade det hela men en del djupsinniga diskussioner kring litteratur, amerikansk politik, kärlek, kärlek och mer kärlek. Sedan publicerade jag även ett antal bilder på konstverk som föll mig i smaken, mest för att själv komma ihåg vilka konstnärer jag ska titta lite extra efter på blocket. För övrigt tipsade jag också om soffsurfing som en möjlighet att bekämpa världsliga konflikter på lång sikt och sedan var jag arg på blogosfärens låga värdesättning på språkligt ingenium. Bland annat. Jag tror nästan man måste titta igenom hela arkivet för mars 2008.
April 2008 var en stressig månad i skolan, med en massa Extended och WL och grejer, så endast nio inlägg kom till a state of publication. Jag tjatade om hur less jag var på skolan (såklart) men var ändå oerhört stolt över mina ådstakommanden i skolvärlden. Trots högar med skolarbete hann jag med att läsa en Cosmopolitan om kärleksspöken och skrev en ironisk epistel grundat på de fakta jag funnit i artikeln. Sen var jag nostalgisk som vanligt, nostalgisk och sooo in love, hihi.
Trots att maj 2008 inte var min examsmånad så hade jag extremt mycket att göra och hann således bara med att sammanfatta maj i anekdotform. Och komma fram till saker som senare visade sig rätt så sanna, ”Er wünscht dich sicherlich alles gutes, und Peace zu finden”, skrev jag till mig själv. Så sant som det var skrivet.
Sedan kom sommaren och då är man aldrig särskilt bloggsugen – det är så mycket härligare att sola, bada och hoppa studsmatta. I juni producerades inga inlägg, men i juli 2008 visade jag att jag fortfarande levde i och med två uppdateringar. Lyckades vinna totalt 12 biobiljetter till dansfilmen Step Up 2 the Streets, men då den inte visades någonstans i närheten av mig så gick den vinsten i soporna.
Augusti 2008 känns som om det inte var allt för länge sedan, kanske för att mina tankar då är ganska lika mina tankar nu, vad kommer till ämnesfokus. Jag var totalt insnöad på my previous Liebesgeschichte. Skrev totalt sex inlägg den här månaden varav ”Mitt hjärta dog men det glömde dig aldrig”, ”Älsklingar dör inte” och ”En drömmare av stora mått” alla vara superfokuserade på olika love theories. Lyckades även nämna kärlek i princip alla andra bloggposter.
Hösten kom och allt jag hann tänka var ”MÅSTE GÖRA EXTENDED”. September var en inläggslös månad, däremot gjorde jag kraftig comeback i oktober 2008. Jag älskade väggen jag och S målat i skolan nästan lika mycket som någon annan, men den kärleken var inte lika grubblande … Jag började komma till insikt med saker och ting. Förstod äntligen att jag måste ta tag i grejer, och gjorde ett töntigt försök. Alla låttexter passade för övrigt in på mitt liv och sedan avslöjade jag hur internet förstör människors liv. Tjugofyra bloggposter.
November 2008. Jag skrev ett superlångt inlägg om kärlek från en massa håll och vinklar och med ett otal olika årtal som grund. MY GOD, nu när jag läser om det kom jag fan på lite av orsaken jag undrade över igår, haha. Jaja. Jag var arg och nötte därför sönder mina hårdrocksfavoriter – Metallica. Sedan tog stormen vid, ungefär här. Stormen som kom att röra om mitt liv rätt mycket under kommande månader. Liksom Caterina i min Andarnas Hus-uppföljare insåg jag att jag behöver skrivandet ”för att rädda det förgångna och överleva min egen skräck”. Jag föll pladask för tidernas vackraste kärlekshistoria, the Notebook. Noah och Allie helgades och jag förfasades av Rene Garcias åsikter om paret. Nitton inlägg.
Under julen åkte jag bort, så det blev bara en halv adventskalender för min del, i.e. 12 blog posts. Diktanalysstunderna på svenskalektionerna fick mig att öppna ögonen till en värld full av underbar poesi. Göran Hansson skildrade kärleken otroligt fint i ”Om sagorna dör”, det blev helt klart en favoritdikt. Sedan hittade jag en intressant övning på någon random blogg som jag gav mig in på – det handlade om att skriva ned saker man alltid velat säga till ett antal personer, men aldrig sagt. Femton personer blev tillägnade ett litet erkännande från min sida – såväl positiva som negativa saker lyftes fram. Kändes skönt att lätta på saker man hållit inne på för länge, kändes skönt att erkänna hur mycket man bryr sig om vissa människor. Senare insåg jag dock att jag glömt en del människor när det gäller just vilka man bryr sig om. December 2008 tog slut på annan kontinent och utan blogguppdateringar.
Januari, Februari och Mars 2009 får ni ta och kika på själva. Tror dock ni kan förvänta er totalt 137 inlägg om samma sak från en miljard olika vinklar.
