Och… jag är trött och jag skall sova tidigt ikväll för en gång skull. Men jag ville bara erkänna en sak först (för det är väldigt viktigt vid problemlösning att man kan finna de konkreta punkterna som man känner felar): Jetzt wenn er fern von mir ist, vermisse ich ihn. A little too much.
Hoppas google translate inte klarar det där.
Det handlar om ensamhet, rädslan för att plötsligt inte ha någon där. Sure we have friends who will support us, be there for us… but they will never move with us, be with us forever. They won’t compromise on their plans for future just to be there for us. And that’s why I’m so the relationship-type. Unfortunately.
Alltså… det handlar också om hur någon verkligen kan ge och ge och ge utan att någonsin ta. Utan att någonsin kräva tillbaka. Det är villkorslös ömhet. Och jag hatar hur jag lever på det. Jag hatar hur det alltid varit luften jag andas, näringen jag inmundigar, allt som får mig att fortsätta må bra. 2-3 enheter räcker ungefär 10 dagar, sedan börjar abstinensen bli tydlig. Det är en drog som jag varit beroende av alltför länge, men inte en drog jag vill ge upp. Det är ett gift som gör mig galen, som gör mig speedad, som gör mig oövervinnelig. Men det är också en drog som skapar eufori och harmoni i mitt liv, en drog som får mig att ta tag i saker, som får mig att leva mitt liv och nå alla mina drömmar.
För ingen måste ge. Man kan vara trevlig mot vem som helst men man bryr sig inte genuint om alla.
Vilket… sammanträffande. Nåja, skall väl bara uppskatta att människor inspireras av mig så pass mycket att de väljer att skriva om exakt samma ämnen si sådär några veckor senare. Synd bara att mina inlägg aldrig blir sedda först – för det är så få som läser dem. Intressant ändå att det faktiskt är nästan 1000 personer i månaden som kikar in här.
I helgen skall jag jobba lite (om jag inte är dundersjuk då också) och bara ta det riktigt, riktigt lugnt. Känner så otroligt mycket för att promenera runt Boden, men fungerar inte riktigt med förkylningen från helvetet. Tre härliga dagar skall jag ha, utan att ägna en tanke åt mina känslor. Eller så skall jag superfokusera på dem nu när allt är lite mindre laddat och mycket mer distanserat, kanske kommer jag fram till någonting viktigt, en konkret handlingsplan.
Jag blir mer och mer övertygad om att någons känslor ljög. Kanske bådas.
- Och det stör mig att allt sker så jävla lägligt…
