The shut-up safety queen’s memoares

Jag tror inte jag vågar nämna det för någon, hur mycket jag än litar på mina närmare vänner. Det är bara så jobbigt liksom, för jag förstår ju att det är idiotiskt att tänka som jag gör, att blunda såhär, att stjälpa sina medsystrar. För att inte tala om hur jobbigt det kommer vara att erkänna ironin som plötsligt slagit mig i ansiktet, jag trodde jag älskade trygghet men jag är en destruktiv jävel. Jag hade fel.

Och återigen, ”it takes two to tango”, denna gång dock ur en annan synvinkel. Jag blir så arg, jag blir så arg men också ledsen för att jag ens tvingas tvivla. What happened, happened, I’m so sure. Men kom ihåg att alla alltid kommer ta sin närmsta alliereades sida och således bli otroligt fördomsfulla och häva ur sig de mest banala (o)sanningar.

Hejdå.

Jag är sur. Jag blir arg. För allt var en lögn och hon är en vidrig typ, kvinnliga motsvarigheten till den manliga skitstöveln. Och även om jag ofrivilligt älskar det som hände så hatar jag att se hur hon fortsätter leva efter hon förorsakat rakbladsärr i någons hjärta. Lev passionerat, lev varje dag, men skada inte någon annan så. 

Det är inte en låga som dog, det handlar inte om frihet. Det är inget annat än en psykopats illdåd. Som att låta någon i koma leva i 10 år och sedan, precis innan uppvaknandet, dra ut sladden.

Det svider i mina ögon, orkar knappt vara vaken. Ligger nerbäddad under tjocka täcken i min alldeles för breda säng. Min mage kurrar, men jag är för trött och sjuk för att orka gå de 10 metrarna till köket, och all mat äcklar mig. 

It’s not the time to breakdown, sjunger Daughtry någonstans i bakgrunden, men det är svårt att hålla med. Slumpar fram en låt på iPoden; ”Vad skall jag göra åt den här situationen?”, frågar jag. ”Ögonblick”, blev mitt svar. ”Det är små fraktioner av tid, en rörelse av visaren som snurrar på din klocka. Men dom betyder allt i världen vissa gånger. Ja, håller kvar dig här i världen vissa gånger”. 

Ska gå och vila nu.

Verpiss dich, ich vermiss’ dich!