Är så inte intresserad just nu, så skall faktiskt, på riktigt denna gången, gå och lägga mig klockan tolv (har lite småmani gällande klockslag, tänker typ alltid i timmar och halvtimmar och kvartar och sådär). Var hursomhelst länge sedan jag lade mig så tidigt, sitter normalerweise uppe till typ tre varje dag och ”socialiserar” mig eller skriver miljarder blogginlägg med djup respektive mindre djup innebörd. Och, det är mest destruktivt, så jag skippar det nu. Skön natts sömn får det bli istället, efter en långpromenad med S idag (den var inte så jättelång kilometervis räknat, men timtalet blev typ tre-timmar-högt). Har ont som fan i höger knä (vet fortfarande inte riktigt hur man tänker med höger och vänster när det gäller kroppsdelar, men menar alltså höger sett från mitt perspektiv).
Respekt. Omtanke. Godhet. – Jag vill inte bara dra till Uppsala och lämna det. Mithagalak, ropar någon. Mithagalak, svarar jag.
”You’re a terrible singer but I love your song” är typ den finaste metaforen ever.
أفتقدك
yeah, translate that
