Det håller inte. Allt går verkligen upp och ner och upp och ner hela tiden, seriöööst. Alldeles nyligen tänkte jag att det finns alldeles för mycket här som håller mig kvar; nu vill jag bara bort, bort, bort för jag kan aldrig bli någon här. Vad förorsakade då denna plötsliga förändring i mitt sinne? Otillräcklighet. Känslan av omättad konkurrens. Hurfan då? Simple as this: det är inte lätt att vara en teckenanalytiker. ett/1000 ungefär, och då är inte ens priset helskinnat.
——————————————————
Vart fan försvann hon vars självförtroende aldrig någonsin vacklade?
