Då har jag dripp-droppat färdigt för ikväll, förhoppningsvis. I don’t like to cry myself to sleep (note: I have never experienced it, and I’m still wondering whether that is just an expression or not). Alltså, allting är så himla oförenligt. Våra lyckliga sinnen är oförenliga och det crappar ju upp saker och ting. Jag hatar att du är ledsen mer än någonting annat, jag mår sjukt dåligt när jag vet att du mår skit, jag gråter när du gråter. MEN, när du mår bra, mår jag verkligen ännu mer skit, och då mår du dåligt för att jag mår dåligt… För, om jag ska må bra så måste du må dåligt. Och om du ha det nice måste jag offra min lycka.
‘Cause there’s no way I can feel OK while you’re happy, but I don’t know… Can you leave your safe zone and try to be happy while making me happy? We can’t be happy together and I can’t be happy alone.
Och det känns som om jag behöver gripa de händer som erbjuds nu, men jag ser inga. Jag vet att dem finns men de är inte utsträckta, för ingen av dem vet att jag behöver en varm hand nu, en varm och trygg hand och någon som säger ”du måste göra såhär nu”. Ingen ser mig. För jag vägrar bli sedd.
Och det där glansiga är lite för salt för att komma från mitt nyduschade hår.
Provade yoga idag, det var… en upplevelse. Tror inte jag kommer bli stammis på yogapassen direkt, men ja, känns skönt nu i alla fall. Hela dagen har känts bra faktiskt, tills nu. Kände det verkligen på mig när jag satt där i bilen på vägen hem från StepIn, dagen hade varit för bra helt enkelt, det är inte naturligt, och, vad är det nu man säger? ”There’s a calm before the storm” (I know, it’s been coming for some time, fortsätter för övrigt Rod Stewarts låt ”Have you ever seen the rain” som jag så passande hörde på radion idag). Ja ja, jag har ju klarat mig fint förr… (eller?). Denna gången kommer det gå, I’m so sure, ändock fortsätter jag bete mig som ett besatt svin. Jag gör det inte ens medvetet, det bara kommer, som subtila signaler som försiktigt infiltrerar hjärnan, och hjärnan skickar impulser till händerna som klickar och klickar och tar till alla fula knep i världen för att förhindra det som redan skett.
Fast om det finns ett öde, om det finns en mening och en Gud som bestämmer, då har inte jag fel. Jag hatar hur jag snackar i tecken, men, helt ärligt, hur många signs from above skall det behövas för att få någon att inse att denne smiter från sin jävla uppgift.
And what about the pride, dude? Yah’ve got none of ‘em balls left or what?
Nu blev jag glad, haha. Lyssnade på P3 påväg hem från stan och Afasi och Filthys (ft. Snook) ”1990 nånting” kommer upp, den är sååååå skön, love it. Texten är här, grym, haha! Skall väl plugga nu.
Sommaren är fan här snart, skittrevligt väder ute idag! HAPPY!
