Jag vill så gärna förstå, begripa, greppa vad som händer. Jag vet inte, fattar inte.
Men jag vet, jag har överträtt en gräns igen, jag kommer längre och längre ifrån det bombfria territoriet. Vad gör jag? Jag måste fly tillbaka och skita i att min djupaste skatt finns på andra sidan.
Hejdå, jag vet att jag sa hej igen och nu blir det ett abrupt avsked på ett nytt hopp. Jag sträckte ut en hand och fick en tillbaka, men… nu tar jag min egen åter. Det går inte. Jag trodde det skulle gå, men det gör det inte.
Det handlar om fingertoppar nu, imorgon handlar det om luft.
