Funkar bakochframprocesser? Hoppas det i alla fall, så det liksom inte är så att om man når det sista steget och det tillslut ändå går åt helvete så har man förlorat på alla andra tidigare övervunna nivåer också.
”Man mår så bra som man förtjänar” är ju ett gammalt talesätt som jag ömsom håller med om och ömsom spottar på. Visst är mycket upp till en själv; sitter man hemma och mesar får man inte mycket gjort, men det finns ändå grejer man ändå aldrig kan påverka och jag tror det gör som ondast i livet när man inte har någon som helst möjlighet att påverka det som orsakar en mest smärta i hjärtat. Man kan inte förändra situationen; man kan inte plocka ut de mörka, hårda stenarna som tynger ned ens själ. Det är maktlöshet på högsta nivå och det, mina vänner, det är nog det värsta det mänskliga psyket kan utsättas för.
Och jag är inte riktigt där än. Jag tror fortfarande jag kan inverka vad gäller den mest miserabla delen av mitt liv, så jag ska sluta whina och börja ”hugga mig fram till hälsa”, som Maria Wine så fint uttryckte det i sin dikt om vårt äckliga förbiseende av sanningen. Impossibility is merely a creation by too lazy minds.
