Gick åt helvete på ett exams, var jävligt pissed väl där, men nu, väl hemma, har jag verkligen lagt det bakom mig, för sanningen är att betyg- och skolrelaterade saker och ting inte betyder ett jota i jämförelse med allt annat som händer; skolan är ju inte mitt liv – mitt liv är människorna jag omger med, mitt liv är hur jag känner och hur jag mår, och vill jag må bra så måste jag sluta få ångest över skolan. Point made, skitsamma om jag aldrig kan få sjuor i svenska och engelska och om inte ens sexor är garanterade; jag är sjukt bra på att skriva och analysera och visst var det synd att jag inte kunde bevisa det där och då, när det verkligen gällde, men det är inte så att mitt självförtroende vacklar på grund av detta; jag vet min kapacitet. I alla fall, nu har jag perspektiv på saker och ting och nu ska jag slåss för mitt samvete…
Jag ska slåss för mitt samvete…ja, ni hörde rätt. Första gången, men nu för en så oändligt viktig sak.
