Jao… inte kul att vakna idag. Låg och drog mig och försökte sova så länge det gick för att slippa gå upp och slippa tänka på allt. Småhulkade tyst för mig själv, länge, länge. You know, det är inte det att jag tycker att jag förlorar något av värde, I mean, certainly I don’t, men det har varit en del av mitt liv så länge att det typ blivit som en vana att tänka på det, hålla fast vid det, ibland kämpa för det… Plus att jag liksom är så hooked på det så det inte är sant, helt utan vettiga reasons, snarare finns det trehundraelva antiargument, som en del av er vet. Men alltså, hur mycket jag än vet att jag inte borde, så whinar jag som fan över allt, det finns ingenting annat i världen som gör mig så ledsen som det här. Som gör mig så nere som du. Som gör mig så hyper och euforisk. Jag kunde tala om en drog här, men det är ingen tablett, ingenting jag injicerar, för mig räcker ord som katalysatorer, inget annat öppnar dopaminflödet så bra, inget annat dödar det så väl.
You won’t be pushed or messed with tonight
you won’t be lied to, ruffed up tonight
You won’t be insane, paranoid, obsessed
aimlessly wandering through the dark night
So dream on
Jo, jag hoppas jag.
Mm. Yap. Nu finns det liksom inga muröppningar längre, jag satsade allt på ett kort och det gick inte. Jag kan spela när jag vill, så klart, fast jag vet inte om jag orkar vara en gnällig, efterhängsen typ. Nog för att jag vill sjukt väl och allt, men kan man inte se det så kanske man inte är värd min tid… though of course it will be hard for me to see someone dying from within sådär. And… well, iofs så har jag inte varit lika offensiv som jag önskar, if you don’t know that someone already knows then maybe you will just deny your problems… aber ich weiß ja genau! And your life’s been hard, times have been tough, you’ve been feeling down and blue and lonely. And you think I’m too stuck with the case to ever be there for you unconditionally.
Nej, vänner. Jag ska trycka på tills jag stöter på motstånd jag inte kan klara av. Jag ska gråta varje morgon om jag måste, men jag ska fan i mig inte backa nu. Jag ska säga som det är, igen, för det är den människan jag vill vara.
Och jag har råd att misslyckas, thanks to an adorable bunch of friends. Love yah.
Well, well. Som tur är har jag mycket roligt att se fram emot den närmsta månaden! Indienkväll med IB-people ikväll, Barcelona om elva dagar, studenten och balen jäkligt snart. U2 den 31 juli. Kanske ett mycket spännande jobb i sommar! Life’s göööd.
Nu skall jag ringa S och sedan köpa te och cola till ikväll. Måste hinna städa rummet och hitta en bra outfit också, hjälp! Det är fan brådis.
”Hey, can I borrow a knife from you?
I think I’m gonna cut out my own eyes
‘Cause they’re pretty tired now, they’re not in for any surprise”
