Äh, det blir ju balans i slutet i alla fall, det blir det alltid. You lose something, you gain something – that’s life. Och hur fint det än verkar och var med destruktiva moody people så är det nog rätt bra för min själsliga tillvaro att bli kvitt sådana problemmänniskor. Det är fantastiskt, känslomässigt, att känna sån tillhörighet med någon, att någon öppnar sig så, blottar sig så (jag är sååå för känslobefrielse) men det är också påfrestande… jobbigt att bara älta problem, bara höra negativa tankar, gråta för andra… jag pallar inte det. Det blir liksom som om jag skapar problem genom att bevittna problem. Mycket bättre med glada, aktiva människor som vill hitta på saker.
Äsch, det enda jag vill säga är liksom… tack för att ni finns, never letting me down, always making me happy.
PUSS!
För övrigt, i helgen vet jag inte riktigt hur det blir, exams är ju done och har en del att fixa inför Barcaresan på tisdag, plus att jag tänkte hinna se tysk film med J och typ hitta på nått med klassen I guess, plus att jag hörde talas om någonting imorgon… Och fan, jag jobbar också. Shit. Mycket att göra! But I like it, mindre tid för jobbiga gnällmänniskor. Hoppas jag hinner allt bara.
Men nu… sista plugget ever. Business. 400 sidor. I’ll make it, I always do.
