Lost case. När jag känner såhär så lever jag för det roliga att ha äntrat, när jag känner mig ensam i äntergruppen lever jag för det här, ingenting håller dock, för ingenting är sant, true och underbart. Fuck.
Allt jag önskar är liksom att jag kunde må bra ensam, men jag behöver tillhörighet, mest av allt intim sådan, så jävla mycket. Skulle jag inte ha en massa sociala events och underbara vänner skulle det inte funka överhuvudtaget, men liksom… även fast jag har det så funkar det inte helt okej, går inte en timme då jag inte saknar. Saknad. Fan vad jag är less på den jävla känslan.
I’m driving around in my car
I’m driving too fast
I’m driving too far
I’d like to change my point of view
I feel so lonely
I’m waiting for you
But nothing ever happens and I wonder
Isolation is not good for me
Isolation I don’t want to sit on the lemon-tree
Nolla eller inte. I don’t fucking care.
