Efter en diskussion förorsakad av en ledsam upptäckt i en bil bakom mig i väntan på att tågbommarna skulle fällas upp, har jag kommit fram till att det finns ett knep som funkar bättre på mig än alla raggningsrepliker och -teorier i världen; ingenting får mig så påverkad som män som gråter/deppar/trycker ned huvudet med armarna och stirrar i backen, fast liksom… det har ju en extra effekt om the one vanligtvis är den tuffa, macho, skrytiga och dryga typen, är man redan känd för att vara emotional så faller man ju bort direkt.
Nåja. See you suckers.
Hate You though I love You. jdsj. MUUU.
