The shut-up safety queen’s memoares

Värst vad min blogg fått många läsare från Bodeeeeeeen. Förvånanande… not. Kul att det är först nu man maniskt ligger i för att få reda på vad jag tänker på, hur jag känner och vad jag tycker, annars ger man ju fan i det, som vi sett. Det är först när det rör en själv som det blir intressant. 

Sedan kan man ju också fundera över hur folk tänker när de tror att jag bara helt random bestämmer mig för att starta ett bråk med en av mina närmsta vänner, varför skulle jag göra det? Jag har ju ingenting att vinna på det, och det har ingen annan heller. Som alltid finns det bra anledningar bakom det hela och hade det endast handlat om en liten skitsak hade jag naturligtvis inte gjort en sådan affär om det, men nu handlar det om brist på något som jag tycker är essentiellt i en vänskaplig relation. Ett svek, förlorat förtroende, inte bara en en envisad surhet förorsakad av ett nekande svar till ICE-utgång, som ni nu bestämt er för att tro. Jag är besviken, besviken på dig för att jag trodde att jag kunde räkna med dig, men ännu mer besviken på det faktum att ni valt att förstora upp detta och sprida runt det, ännu mer besviken på er som passivt valt parti utan att ha hört min version… Vad lärde ni er på IB egentligen? Jag känner mig enormt lurad, blåst och korkad, jag trodde att vi hade en varaktig vänskap och en relation god nog för att kunna kommunicera med varandra. Jag är så jävla förbannad, men framförallt så jävla sviken. 

————————

Ich habe gedacht ich will ihr nie verzeihen, aber das Verhalten die andere ”Freundin” hat Perspektive zum Situation addiert. Vielleicht will ich mit ihr sprechen, aber ich glaube ich kann nie die andere ”Freundin” verzeihen, unbedingt NIE. Was sie gemacht hat ist ja klar unverzeihlich, und wenn es bedeutet daß ich Relationen verloren macht das mich nichts, solchem Freundschaft ist ja nur Quatsch. Was im Zukunft passiert ist mir Schnuppe, solange ich mache was ich korrekt finde.

Till en människa:

As contradictory as it may seem, you’re someone to depend on, you always were and somehow I have a strange feeling you always will  be. You proved me I could count on you when everyone else left and I’ll never forget that. 

Du var aldrig rädd
För dom som kallat mig ”En skada redan skedd”

Ett under att du ser mig
Att du fortfarande ser mig
Ett under att du ser mig’

Till en annan människa:

Tack för att du lyssnar, försöker förstå, inte dömer men ändock är mig ärlig. Finns ingenting jag uppskattar mer och nu har jag det bekräftat vilken fin vän du är! 

Till en tredje människa:

Om alla man omgav sig med ändå vore som du, då skulle jag alltid vara glad! Du är den bästa kombinationen av lyssna-förstå-råda och umgås-ha.kul-glömma, du står för mitt livs hälsosammaste relation och jag vet att du är en människa att räkna med.

Jag vet att du läser det här, så jag tar tillfället i akt och säger vad jag tycker (eftersom jag aldrig någonsin vill träffa dig igen). Egentligen kan jag nog vara ganska fåordig: dra åt helvete. Du är den värsta typen av människa och jag brukar inte vara typen som önskar någon allt ont i världen, men om någon så är du den som förtjänar olycka mest av alla. Det finns ingenting befogat i ditt beteende, inga förklaringar finns det som skulle kunna rättfärdiga dina handlingar. Jag förvånas över att du har vänner kvar, hur kan de acceptera och respektera en människa som beter sig så? Men det kanske inte är en sida du visar för dem, jag skall inte säga att jag alltid vetat att den fanns där, men att den kommit fram nu under detta upplopp förvånar mig ändock inte. Fortsätt låta käften gå du bara, det lämnar mig sannerligen inte oberörd; nej, jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket man kan intressera sig för andra människor…

Och tack, btw. Detta har ju gett mig perspektiv på saker och ting.