The shut-up safety queen’s memoares

Värst vad min blogg fått många läsare från Bodeeeeeeen. Förvånanande… not. Kul att det är först nu man maniskt ligger i för att få reda på vad jag tänker på, hur jag känner och vad jag tycker, annars ger man ju fan i det, som vi sett. Det är först när det rör en själv som det blir intressant. 

Sedan kan man ju också fundera över hur folk tänker när de tror att jag bara helt random bestämmer mig för att starta ett bråk med en av mina närmsta vänner, varför skulle jag göra det? Jag har ju ingenting att vinna på det, och det har ingen annan heller. Som alltid finns det bra anledningar bakom det hela och hade det endast handlat om en liten skitsak hade jag naturligtvis inte gjort en sådan affär om det, men nu handlar det om brist på något som jag tycker är essentiellt i en vänskaplig relation. Ett svek, förlorat förtroende, inte bara en en envisad surhet förorsakad av ett nekande svar till ICE-utgång, som ni nu bestämt er för att tro. Jag är besviken, besviken på dig för att jag trodde att jag kunde räkna med dig, men ännu mer besviken på det faktum att ni valt att förstora upp detta och sprida runt det, ännu mer besviken på er som passivt valt parti utan att ha hört min version… Vad lärde ni er på IB egentligen? Jag känner mig enormt lurad, blåst och korkad, jag trodde att vi hade en varaktig vänskap och en relation god nog för att kunna kommunicera med varandra. Jag är så jävla förbannad, men framförallt så jävla sviken. 

————————

Ich habe gedacht ich will ihr nie verzeihen, aber das Verhalten die andere ”Freundin” hat Perspektive zum Situation addiert. Vielleicht will ich mit ihr sprechen, aber ich glaube ich kann nie die andere ”Freundin” verzeihen, unbedingt NIE. Was sie gemacht hat ist ja klar unverzeihlich, und wenn es bedeutet daß ich Relationen verloren macht das mich nichts, solchem Freundschaft ist ja nur Quatsch. Was im Zukunft passiert ist mir Schnuppe, solange ich mache was ich korrekt finde.