juli 15, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
My God… 0-65 eller nått and I still live in silence, tror det är bäst faktiskt. Mjoo… var väldigt negativ tidigare, det är liksom… lite mer uppåttjackat nu, so to say, mmm… we’ll see. ”When you’re half way up you’re always half way down”, som någon skrikig sångerska brukar gälla i de jobbiga reklamradiostationshitsen.
Funderar på att springa imorgon också, är så jävla skönt efteråt. Vill typ leta upp nån slags exempeltid e.d. för att kunna tävla mot mig själv, men fan, jag hittar ingenting av värde.
Till sist, vet någon av er IB-people hur man får sina result breakdowns? Har mejlat Anita, men inte fått svar… skulle man ringa/komma förbi? Vet inte.
juli 15, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
Ensam hemma, typ ensammast i världen för alla verkar se på Harry P… Snyft, eller nått. Hur som haver så pendlar mitt mood lite mellan optimistisk (hey! humans were fucking made for development, in time you’ll be where you always desired to be) och pessimistisk (you’ll never get to the spot you want to reach, ‘cuz you just wasn’t made for it with this one – a bastard btw). Nå nå, inte fan orkar jag bry mig just mycket heller… Time will tell I guess, though I’m not sure I’ll be willing to wait, this is my life and I gotta know soon if there’s something to fight for in here or not.
Ska jag dra? Det beror ju fan på..
juli 15, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
Det här är ett allvarligt inlägg, om allvarliga issues, skrivet av en alldeles för allvarlig jag.
NEJ. Det är inte rätt och bra för mig på nått sätt, tresekunderseufori i omgångar kommer ju fan bara leda till en massa mer ups and downs.. I’m not like that and if that’s how you see me, then just fuck off, sådant existerar inte i min livssfär, jag är inte helt utan självrespekt, hörru, inte alls… Ibland så har man svaga moments, självklart har man det, men i slutändan så är jag ändå smartare än så, varför nöja sig med halvsketen dekis? Not my style. All or nothing, that’s how it is… Men ni vet, det är så svårt att fatta, allting som rör detta är fortfarande rätt ogreppbart för mig, jag ser det, jag upplever det, men jag kan inte förkasta det.
Men jag ska.
