juli 25, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
Det har börjat igen. Mitt egna lilla helvete på jorden… vad jag än gör så går det fan åt helvete. Spelar ingen roll om man är aktiv eller passiv, positiv eller negativ, det här kommer alltid vara mitt liv. Mitt alldeles för miserabla liv. För jag vill inte, jag kan inte, det går inte att släppa taget. Hur mycket jag än vet att det inte är bra för mig överhuvudtaget så vet jag med hundra procents säkerhet att jag inte orkar leva ett liv utan det, ingenting annat är stimulerande. Ingen annan.
Och varför ska jag ens hymla med det? Varför skriver jag analogier och ljuger och låtsas? Ni vet ju hur det ligger till.
I’m addicted to a NO-NO.
—————-
God how I wish I had someone to talk to right now.
juli 25, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot
Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. VARFÖR? Nu sitter jag här igen, precis som för ett halvår sen, med samma jävla problem… Det funkade en kvart och sen ramlade jag igen. Mitt liv kunde vart fint om det inte vore för detta… oh, people, you should know I love you galore! Ni är så fina och så snälla och rara och omtänksamma, om alla i mitt liv ändå vore som er.
JAG VILL INTE. Ingen del av mig vill gilla idioter men ändå gör jag det.
It’s not worth crying for, but hey, what else can I do?
Och en sak till, en ärlig jävla sak: GRATTIS, du vann nått fint, det ska jag fan erkänna. Jag önskar jag kunde sukta efter #1, men istället trånar jag efter nitlotten. Yey, jag är en lyckad människa, inte sant?
I hate men, kill ‘em all.
