Ett tag sen jag skrev. Man kan således kanske tro att mitt liv varit mer eller mindre bekymmers- och grubblandefritt, men si så är det icke, mina vänner. I’ve got hell a lot of ‘em troubles every fucking day.
Får jag börja med att säga en kort liten sak: *Censur*, jag hatar dig. Varför gör du såhär mot mig hela tiden? You always did… finns ingenting som drar mig upp från så djupa vatten, ingenting som sänker mig lika långt ner igen. Älskar du makten över mitt välbefinnande så jävla mycket att det är värt det? För vad fan kan du få ut av det annars? Eller har du bra och dåliga dagar? Snäll- och elakdagar kanske? När du ser mitt namn där på någon dammig dataskärm, tänker du då medvetet ”idag ska jag vara snäll mot henne” eller ”idag ska jag ignorera henne totalt”? Jag vet inte vem jag är hos dig, men jag är less på att jag bryr mig. Du har kontroll över hela mitt jävla liv, och det är fan inte en grej jag bara säger för att uttrycka min ilska på något sätt, nej helt ärligt, *Censur*, varenda val jag gör i mitt liv påverkas indirekt av dig, varje andetag jag andas. Jag blockerar mina drömmar, jag manipulerar min framtid… jag hade inte suttit här annars.
Och jag vet att du inte kan styra över det, lika lite som jag kan. Men snälla… tänk igenom allting och kom igen om en vecka. Längre pallar inte min själ med. Efter en vecka måste jag göra nått drastiskt. Var beredd på ett telefonsamtal.
