mars 10, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged 09.00, 2009, älska, biljetter, Boden, boka, café, fika, fredag 13:e mars 2009, hanssons, hemlig, hjärta, IB, känslor, låttexter, liv, lovesongs, math IA, problem, promenad, te, terapi, ticnet, u2, ullevi, vänner
Jag är hemma och fryser.
Har inte tänkt nämna så värst mycket intressant idag. Har nästan inga känslor kvar, höll jag på att skriva, men riktigt så är det ju (tyvärr) inte. Träffade J idag för en kopp te på Hanssons, nice, har inte träffat henne på länge. Fortfarande vägrar min okända bodenbeundrare ge sig till känna. Nåja. Skall snart eventuellt kolla på Math IA för 111:e gången (observera KOLLA) och sedan är det dags för dagens promenad. Känner för att gå rätt långt idag med. Det är verkligen som terapi för mig, och jag behöver nog det nu. Mitt liv är så jävla uppfuckat alltså. 2009 skulle ju bli året då mina problem liksom försvann puts väck, haha. Men dem har ju långt ifrån raderats från min sfär, dem har bara bytt utseende lite smått. Well, kan ju åtminstone skryta med att jag inte sitter fast på samma ställe. Allt går inte på rutin längre liksom, lite mer spännande har livet blivit sedan jag tänkt över min attityd till saker och ting. Also, jag och S skall boka biljetter till U2 på Ullevi! Äntligen, thought this day would never come! Hoppas vi får några biljetter bara, haha. Måste vara beredda exakt klockan 09.00 på fredag.
För övrigt funderade jag över en sak häromdagen: personer som aldrig älskat någon, hur tar dem till sig lovesongs? Dem måste ju typ ha en seriöst förminskad repertoar av låtar att lyssna på (at least in the cases where lyrics are the shit). Jag menar, man måste ju inte vara kär i någon hela tiden för att sätta sig in i låtens situation, men liksom om man aldrig upplevt den känslan?
Och, en sista sak som ni förmodligen inte kommer fatta för jag måste vara lite hemlig här men som jag ändå vill skriva:
- Träffad, right? Not reasonable but still. Kalla det kvinnlig intuition. In any which case I will buy a new outfit.
OCH: jag hatar hur mitt hjärta slog nu.
mars 1, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged förnuft känsla, hjärna, hjärta, kärlek
Alltså. Jag har inte gjort färdigt labbskiten än. Jag har fan inte ens försökt. Jag kände att jag måste skriva lite först liksom.
Jag har sagt det tusen gånger innan, men jag kan säga det miljoner gånger till: det är svårt. Inom mig pågår en jobbig grej. Ett slag mellan två helt parter med helt olika fokus typ. Det är ett klassiskt slag. Ni har sett det miljoner gånger förut. Det är vanligt förekommande i situationer som den här. Kriget har pågått länge. Ungefär lika länge som den där berömda fajten mellan mitt Egypten och grannen Israel, fast i år. Förnuft och känsla är en berättelse som väl beskriver krigets natur. Nedanstående bilder likaså.
-
-
Ja, mitt hjärta säger ja-ja-ja, det är rätt-rätt-rätt. Men min hjärna kontrar med starka, logiska argument. Tillexempel kanske den skulle hävda att det finns för många differenser. Fast då skulle väl förmodligen hjärtat köra en rak höger och säga: ”nej, titta”. Men hjärnan slår det illröda hjärtat på käften, ”Du har hållit på för länge. Om du hade rätt hade du redan vunnit!. Du behöver blekna bort”. Fast, då glömde ju hjärnan bort en liten detalj. Käftsmällar förorsakar smärre blödningar, vilka gör illröda hjärtan än rödare.
februari 28, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged hjärta, kärlek
Det är fan inget skämt. Och det skrämmer mig.
Mitt i fucking jävla prick. Please, stop… hur jävla mycket skall det till för att tvätta bort en djupröd färg? Visst kan jag acceptera att mitt hjärta aldrig mer kan bli vitt och oskyldigt, men lite blekrosa är väl okej? Sådana små minnesärrade hjärtan har ju de flesta. Men maroon-coloured is just not OK.
Jag får inte ha ett sådant hjärta. För mitt eget bästa. Eller så kanske jag kan få ha det, men liksom byta bild däri? Just put my iPod on shuffle and go. Change the song.
januari 31, 2009
· Arkiverad under Ännu en fundering · Tagged depp, fysiskt, hjärta, influensa, näsduk, psykiskt, själsligt, sjuk, tankar
Snabb liten anteckning bara:
Det sägs att när man mår dåligt i själen så blir man automatiskt också fysiskt sjuk. Antagligen beror detta på att man på så vis kan ta en paus från livet, spola tillbaka (reflektera över det som hänt) och sedan hitta snedsteget, rätta till det och finna en väg att gå vidare. För vi vet ju alla att om man är sängliggande ägnar man en hel del tid åt just sådana här aktiviteter. Men… jag vet inte riktigt. Personligen tror jag att jag skulle mått lite bättre nu om livet bara rullat på direkt, helst i ultrarapid; jag tror verkligen att det hade varit lättare att gå vidare då… Fast… då kanske man bara undantrycker de känslor som behöver komma upp till ytan för utvärdering… Hursomhelst har jag funderat en del på detta. För själv blev jag sjuk (influensasjuk) EXAKT i samma ögonblick som traumat nådde min själ. Snoret typ rann med tårarna och sedan kom symptomen ett efter ett… Och just innan hade jag, i konversation med mig själv, hävdat att jag nog skulle bli tvungen att ta ledigt från skolan p.g.a. det som hänt…
Nej usch vad jag är osammanhängande nu. Det här blev typ som ett naturalistiskt drama av Strindberg, med en massa tankepunkter. Me don’t like.
