mars 10, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged 09.00, 2009, älska, biljetter, Boden, boka, café, fika, fredag 13:e mars 2009, hanssons, hemlig, hjärta, IB, känslor, låttexter, liv, lovesongs, math IA, problem, promenad, te, terapi, ticnet, u2, ullevi, vänner
Jag är hemma och fryser.
Har inte tänkt nämna så värst mycket intressant idag. Har nästan inga känslor kvar, höll jag på att skriva, men riktigt så är det ju (tyvärr) inte. Träffade J idag för en kopp te på Hanssons, nice, har inte träffat henne på länge. Fortfarande vägrar min okända bodenbeundrare ge sig till känna. Nåja. Skall snart eventuellt kolla på Math IA för 111:e gången (observera KOLLA) och sedan är det dags för dagens promenad. Känner för att gå rätt långt idag med. Det är verkligen som terapi för mig, och jag behöver nog det nu. Mitt liv är så jävla uppfuckat alltså. 2009 skulle ju bli året då mina problem liksom försvann puts väck, haha. Men dem har ju långt ifrån raderats från min sfär, dem har bara bytt utseende lite smått. Well, kan ju åtminstone skryta med att jag inte sitter fast på samma ställe. Allt går inte på rutin längre liksom, lite mer spännande har livet blivit sedan jag tänkt över min attityd till saker och ting. Also, jag och S skall boka biljetter till U2 på Ullevi! Äntligen, thought this day would never come! Hoppas vi får några biljetter bara, haha. Måste vara beredda exakt klockan 09.00 på fredag.
För övrigt funderade jag över en sak häromdagen: personer som aldrig älskat någon, hur tar dem till sig lovesongs? Dem måste ju typ ha en seriöst förminskad repertoar av låtar att lyssna på (at least in the cases where lyrics are the shit). Jag menar, man måste ju inte vara kär i någon hela tiden för att sätta sig in i låtens situation, men liksom om man aldrig upplevt den känslan?
Och, en sista sak som ni förmodligen inte kommer fatta för jag måste vara lite hemlig här men som jag ändå vill skriva:
- Träffad, right? Not reasonable but still. Kalla det kvinnlig intuition. In any which case I will buy a new outfit.
OCH: jag hatar hur mitt hjärta slog nu.
februari 10, 2009
· Arkiverad under Ännu en anekdot · Tagged låtar, låttexter, love, random song quotes, slumpa låtcitat
Jag tror jag hatar musik. Jag skyller allt på musiken. Dö REM. Dö U2. Dö Metallica. Dö, dö, dö Maia Hirasawa din jävel, dö, dö, dö. Dö Bryan Adams. Dö Eminem. Dö, alla jävlar. Dö.
Mitt liv är ett enda musikmedley, en röra av låtar, en hög med slumpmässiga låtrader.
”I don’t know if I can do it. I said too much. I didn’t say enough”
—- Provade just att slumpa fram ett låtcitat. Detta fick jag: ”Cause I’m in too deep, and I’m trying to keep/ Up above in my head, instead of going under.”
— Provar igen: ”Take a chance, ’cause you might grow”
— Man säger ju tredje gången gillt: ”I wish I could unremember/ Everything’s my heart been trough/ And finding out it’s impossible to do/ Oh it’s no use/ I can’t unlove you”
Vilken jag hatar mest? Alla.
Men jag slumpar igen. Det här hatar jag mest, mest, mest i hela världen. Detta magnifika citat kommer förklara mitt liv. Denna låtrad symboliserar mina känslor, mitt sinnestillstånd:
…”What hurts more is I would still die for you”
Den gjorde ont, ja.
Men egentligen förstår jag inte vad jag håller på med. Jag är inte kär längre. Jag är inte det. Förut hyperventilerade jag, fick fjärilar i magen och dog av röda-kinder-syndrom om namnet nämndes. Inte längre. Det fysiska har liksom hajat, men den mentala biten hänger verkligen inte med. Det är så svårt att över en natt förändra hela sin livssyn.
mars 23, 2008
· Arkiverad under Ännu en anekdot, Ännu en text · Tagged för en lång lång tid, försent för edelweiss, gårdakvarnar och skit, håkan hellström, låttexter, musik
Jag vet att jag redan delat med mig av värsta håkan-i-love-you-känslan, men fan, jag får aldrig nog. Håkan H är Sveriges finest, en alldeles underbar Göteborgsgubbe. Det är nått så jävla glödande med människor som innehar poetiska och trollbindande krafter att ordtrixa och musikalisera egenkomponerade frassammansättningar. Och lidelesen, passionen, lidelsen once again.. yey, Håkan I love you.
Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med
”Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt natten lång
och han du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen”
För håkan h kan min tonårstragik, han beskriver mina ungdomens dagar. Kärlek och skit och lidelse. Håkan kan en tonårings liv.
mars 16, 2008
· Arkiverad under Ännu en text · Tagged brännö serenad, håkan hellström, låttexter
” Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
Han kommer aldrig tillbaka
Han kommer aldrig tillbaka
Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen ”
Nästan alla jag känner hatar Håkan, men förutom att jag förstår att hans scensätt kan irritera mer softifiskerade lyssnare ser jag inte hur man inte kan älska göteborgaren och hans underbara låtar. Hans texter är fab på ett knasigt, tonårsaktigt, vi-lever-för-idag vis, han trollar med orden och leker med rytmer och nästan alla Hellströms texter är alldeles, alldeles underbara och sårbara och fantastiska.
Dagens MÅSTE-GÖRA-INNAN-DÖDEN: se en konsert med håkan h! (har värsta chansen i sommar då han kommer till PDOL, men konsert själv.. njaee..)
